Jag har aldrig tidigare i mitt liv haft så mycket
trollsländor runt omkring mig som jag hade under augusti månad. Vart jag än
gick var de där i min närhet, i skogen, vid havet och hemma runt huset. De till
och med satt på fönsterblecket med huvudet vänt in mot köket, som de sökte min
uppmärksamhet när jag inte var ute.
Trollsländans medicin handlar om Illusion och kunna bryta den illusion
som man lever i, det man inte vågar se hos sig själv, den förnekelse man lever
i.
Plötsligt klipptes
repet av ovanför mitt huvud och jag föll handlöst mot djupt, djupt vatten. När
jag träffade ytan kom smärtan. Kraftfullt väcktes jag samtidigt som jag sjönk
mot botten i det mörka djupet. Kallt och mörkt och livet sakta lämnade mig.
Paralyserad av chocken, vilsen i mörkret lämnade livskraften min kropp och jag
fylldes med en stor hopplöshet och meningslöshet. Hur gör jag nu? Vad gör jag nu?
Vem är jag? Hur tar jag mig ur detta? Vill jag det? Kan jag det? Plötsligt
förses jag med flythjälp och sakta men säkert stiger jag tillbaka till ytan.
Åter tar jag ett stort andetag av livsenergi och inser att jag kommer
att överleva. Det kommer att ta tid innan jag igen lyfter ovanför
ytan, tills att jag kan känna friheten och lättheten i att leva. Tills dess ligger jag här, guppandes vid ytan och inväntar kraften som skall få
mig att lyfta. Förhoppningsvis denna gång, hittar jag det inom mig själv, så att jag kan bära mina egna vingar.
Döden är aldrig rolig när den kommer men de flesta gångerna
kan jag möta den direkt med förståelse och tacksamhet för det som varit. Denna
gång kom den med en läxa av andligt och personligt växande och blev väldigt
smärtsam på så många plan. Sorgens alla faser har jag gått igenom på några dagar;
total chock, floder av tårar, apati, panikångest, skuldkänslor ”varför gjorde jag inte det och varför
gjorde jag så”, apati, gråt, ilska, självanklagelse och vilsenhet. För mig
är det så viktigt att förstå, viktigt att se meningen med det som sker för att
kunna förändra och förbättra. Innan jag ser meningen kan jag drivas till
vansinne och jag rannsakar mig själv från topp till tå, inifrån och ut, utifrån
och in.
Denna gång tvingade kärleken mig att se mig själv, mitt
verkliga sanna jag för den jag verkligen är. Tvingade mig att se alla de
projiceringar som jag gömmer mig i. Kärleken tvingade mig att se och erkänna
att så här har jag varit, denna är jag och så här lever jag mitt liv. Kärleken
visade mig hur jag förnekade mitt sanna jag, försakar mig själv. När man gör
det lever man med en konstant konflikt inombords som skickar ut och drar till
sig spänningar och konflikter från den yttre världen. Varför lever jag då med denna
konflikt, jag med mitt stora hjärta som inte vill något annat än att hela
världen ska må bra och flöda av kärlek.
Därför jag missat det viktigaste; Kärleken
till mig själv! Det hela landade efter att jag bett änglarna hjälpa mig att
se och förstå. Budskapet kom
dagen efter med orden; Those who love
them self can give love!
Jag har hela livet haft sådan kärlek I mitt hjärta men ändå
har något hindrat mig att flöda denna kärlek och frikostigt dela med mig av den
till de jag älskar och övriga jag möter i min omvärld. Nu förstår jag varifrån
drivkraften kommer och vad som fattas mig; styrkan att följa mitt hjärta samt
att kunna ta emot den kärlek och stöd som kommer till mig från min omvärld. Jag
har också fått se mönstren som skapat detta och vilka karmiska mönster jag bär
på. Konflikten av att inte vara sann mot mig själv gjorde mig frustrerad,
skapade negativa spänningar som i sin tur skapade ett motstånd och en
frånstötande energi. Jag kunde inte ta emot kärlek för jag kände mig inte värd
att ta emot den. Att leva på detta sätt dränerar en totalt på all livskraft och
livsenergi.
Att älska sig själv handlar om att kunna göra det trots det
förflutna och alla fel och brister man har. För jag är människa och är här för
att lära, så jag är inte perfekt än fast jag vill vara det. Att älska sig själv
handlar om att ge sig själv den tid man behöver ensam eller med de som man vill
vara med. Att älska sig själv handlar om att göra det aktiviteter och ha de
sysselsättningar som man vill ha och som hjärtat längtar efter. Att älska sig
själv handlar om att vara sann mot sig själv och sitt hjärta. Att älska sig
själv handlar om att kunna se både sina bra sidor och mindre bra sidor samt ge
de bra sidorna näring och uppmuntran så de frodas men även fylla de mindre bra
sidorna med kärlek och skapa de förändringar i sig själv som man vill se. Att
älska sig själv kräver personligt mod och styrka. Jag hade inte det men Gud
skickade mig kärleken manifesterad i fysisk form, som bar mig tills jag var
redo att se mig själv som den människa jag är, utifrån mina karmiska bördor och
sociala och genetiska arv.
Jag har en tavla på väggen som är målad av underbara
konstnären och healern Maria Lilja, Fredrika. Har fem alster av henne och min
allra första tavla fick jag möta igen nu och arbeta igenom än en gång. Det är
det som är så underbart med hennes helande konstverk, de återkommer med jämna
mellanrum och hjälper en att ta ett ytterligare steg i det personliga och andliga växandet.
”Genom smärta blev
ditt ansikte tydlig för mig”
Genom smärtan
fick jag en bild av vad den felande länken bestod av.
Genom
smärtan såg jag mig själv.
Genom
smärtan såg jag vägen till kärleken och livskraften.
Genom smärtan kan jag nu fortsätta släppa och helas.
För att komma i kontakt med denna smärta var jag tvungen att
förlora min allra bästa vän, min stora kärlek, hon som burit mig under de
senaste sju åren genom glädje och sorg. I skogen och vid havet fann vi vår
frid. Där fick även mina inre konflikter ge vika och avlägsna sig. Våra äventyr
i jakten på skogens guld, våra dagliga promenader, våra tysta stunder vid
trädet vid havet där vi satt och såg örnarna segla fram, våra underbara
vistelser och möten med familjen, ditt fantastiska tålamod och kärlek till oss
alla men framför allt lillkillen som fick din vänskap och trygga närvaro, dina
kloka ögon som var fylld med sån visdom och kraft. Du var med mig i princip
nästan hela tiden under dessa sju år vi fick tillsammans, vid min sida dag som
natt. Du var min tvillingsjäl, du var min själsfrände. Du var mitt allt, precis
som alla gånger vi mötts förut. Du tog en stor bit av mitt hjärta med dig och
den smärtan kommer att leva med mig resten av livet som en ständig påminnelse
om att älska mig själv, leva i nuet och dela kärleken villkorslöst och
lättsamt, precis som du gjorde. Jag
älskar dig i all evighet och hoppas och tror att våra vägar en dag möts igen.
När jag bad dig Gud om hjälp att helas och släppa allt som
hindrade ljuset och kärleken i mitt liv kunde jag aldrig tro att det skulle ske
på detta sätt. Men dina vägar är
outgrundliga och jag kan bara känna tillit och tilltro till att du vet min
styrka och hjälper mig att klara av det som jag skall möta och gå igenom.
”Imse vimse spindel klättrar upp för trå’n.
Ner faller regnet spolar Imse bort.
Upp stiger solen torkar bort allt regn.
Imse vimse spindel klättrar upp igen.”
Ljus och
kärlek! /Ulrica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar