© Ulrica Sundqvist (fotograf Johan Gunséus, Umeå, www.gunseus.com)

söndag 29 april 2012

Ett bevis på att förändrad kost kan göra oss friska!

Sitter och ser reprisen av "Kvällen är din" på TV4 och de berättar om en mycket aktiv tjej vid namn Petra som helt plötsligt en dag inte klarar av att andas och får diagnosen psoriasis artrit, reumatism inne i lederna som orsaker svåra smärtor i hela kroppen. Hennes liv förändras helt och hon kan inte vara den aktiva tjej som hon alltid varit, utan lever med svåra smärtor i flera år. Tills den dagen då hon övergår till Vegankost och utesluter gluten helt och hållet och hon blir frisk. Om det inte säger allt om kostens påverkan på vår hälsa så vet jag inte hur man ska tydliggöra det. Hoppas många, många, många får upp ögonen genom detta inslag om hur ätandet gör oss sjuka och påverkar vår hälsa och därmed börjar förändra sin kost och sina liv.

Ha en underbar söndag!

Ljus och kärlek!  /Ulrica

lördag 28 april 2012

Tips för att minska köp- och slängvanan

En av mina fula ovanor var att kasta bort fryspåsarna efter att de använts en gång. Inte bra! Då jag fortfarande känner att jag behöver dem i min vardag och inte hittat något annat bra alternativ, så vill jag inte sluta att använda dem ännu. Däremot så diskar jag dem nu och de kan användas till att frysa in nya saker. Jag brukar lägga dem i en skål med lite diskmedel eller såpa att ligga i över natten och byter vatten dagen där på. När jag sköljt dem klart, hänger jag ut dem för att de ska få torka. Tänkte att jag skulle prova att köra dem i tvättmaskinen tillsammans med annan tvätt, borde funka lika bra det.
Detsamma gäller den kära hjälpredan  ”disktrasan”. Den kokar jag i kastrull på spisen med lite tvättmedel. Den går också bra att köra i tvättmaskinen tillsammans med annat man tvättar.  Diskmaskinen är också ett alternativ, där i rengör jag också min diskborste med jämna mellanrum, så blir den som ny igen. Min disktrasa byter jag inte ut ofta. Den är som en kär gammal (men ren) vän! J

Däremot har jag fortfarande problem med att lyckas få med mig tygkassar när jag åker och handlar på affären. Det slutar alltid med att de är hemma när jag kommer dit och tvingar mig att köpa plast- eller papperskassar, som sedan läggs på hög. Vad gör man för att få med sig dessa tygkassar som vägrar infinna sig i ens medvetande just när man åker. Jag tänker tanken då jag planerar för att åka och inser fakta när jag kommit på affären.
Har du något förslag på saker man kan återanvända och förnya för att inte behöva köpa nytt hela tiden?
Ljus och Kärlek!   /Ulrica

onsdag 25 april 2012

Det lilla barnet inombords

Just nu håller jag på att arbeta mig igenom en massa känslor som jag fortfarande bär på inombords utifrån upplevelser jag haft i min uppväxt. Jag har en del mönster som jag inte lyckas bryta och kommit fram till med mina vägledares hjälp att det sitter i mitt inre barn. De senaste dagarna har jag bett Jungfru Maria, som är barnens beskyddarinna att hjälpa mig att läka alla de sorger, besvikelser och rädslor som mitt lilla barn inombords fortfarande går och bär på och skapar blockeringar som gör att jag inte kan följa mitt hjärta fritt och kärleksfullt. Även bett Maria Magdalena att hjälpa barnet att förlåta och släppa det som varit samt Ärkeängel Rafael att skicka healing till det lilla sköra mig inombords. Ärkeänglarna Gabriel och Jophiel har jag bett att vägleda och upplysa mitt vuxna jag om vad det lilla barnet inombords fortfarande sörjer och gråter över.

Idag under morgonpromenaden fick jag ett stort genombrott och kunde se de känslor och tankar som barnet fortfarande bär på, känner skuld och skam över och utsätter sig för stor självanklagelse pga. Jag tackar ärkeänglarna för upplysningen för nu kan jag fokusera ännu bättre på vad det är som måste släppas och läkas och därmed göra ytterligare framsteg i mitt helande.

Det har varit fantastiska 6 månader av läkning healing och frigörande för mig och jag är så oerhört tacksam över att fått denna hjälp. För ju mer jag släpper och frigör, desto mer harmonisk, balanserad och fridfull blir jag både i mitt inre och i mitt yttre. Kärleken och tacksamheten växer sig starkare för varje dag och ett lugn sprider sig av trygghet och tillit som jag aldrig tidigare känt. Nu börjar jag förstå vad livet är för något och vad det handlar om. Dessutom kan jag se vilken ångest och stress man dagligen levt i tidigare. Inte konstigt att den fysiska kroppen inte fungerat som den ska, aldrig haft någon ork och energi, alltid fylld av värk och smärta som hela tiden flyttar på sig. Att hela tiden kastas mellan den ena och andra förtvivlan. All grubblande över det som varit och för morgondagen. Tillslut var jag så inne i det hela, att hade jag inte problem så skapade jag dem i mitt huvud, bara för att vara förberedd på det som komma skall.

Inget mer sånt nu, bara frid  och ro. Ett lugn som först känns som en uppgivenhet och förlust men som sedan vänder till en balanserad tillvaro av kraft och styrka. När man förlorat alla strider man kämpat mot skulle hända, då finns inget kvar att oro sig för och vet ni vad, livet fortsätter sin gilla gång ändå, helt obrydd om min existens och vad som hänt mig.

Naturen var min räddning i min uppväxt, naturen blev min räddning som vuxen. Läkningen finns i naturen. Svaren finns i naturen. Kärleken finns i naturen. Gå ut och finn dig själv. Gå ut och finn ro, harmoni och frid. Gå ut och läk och förändras till ditt gudomliga sanna jag som bara väntar på dig. Gå ut och prata med Moder Jord. Gå ut och prata med Universum. Be dem att hjälpa dig att frigöra dig från alla bojor, alla rädslor, alla krav, alla måsten. Be dem om hjälp att läka, helas och släppa allt som hindrar dig från att vara lycklig och fridfull. Gå ut och be, de väntar, de lyssnar och de besvarar dina böner om ett bättre och rofyllt liv fyllt av kärlek, glädje, harmoni, balans, hälsa, tillfredsställelse och självförverkligande av ditt sanna jag.

Ljus och Kärlek!  /Ulrica

tisdag 24 april 2012

Är vi människor redo att göra det som behövs för att rädda denna planet?

Sitter och funderar kring oss människor och hur vi fungerar. Vi är så vilsna och sjuka till kropp och själ, precis som vi virrat bort oss och inte hittar oss själva längre. Vi bryr oss inte om oss själva längre, vi bryr oss inte om vår omvärld. Vi försöker döva tomheten och saknaden med en massa stimulin; mat, saker, pengar, upplevelser och ju mer vi försöker, desto tommare och sjukare blir vi. Vi försöker hitta tillbaka till oss själva genom att intala oss att om vi bara får de pengarna och kan göra det vi tror att vi behöver, så kommer allt att bli mycket bättre. Det blir det inte. Vi springer runt och försöker finna våra sanna jag genom att andra talar om vem vi är och vad vi behöver. Vi vill inte ta ansvar över vårt levende utan låter hela tiden andra fixa det när det behövs, vi lånar lite mer pengar, vi går till läkaren så den kan skriva ut antibiotika. Vi läser böcker, vi går på kurser, vi åker på hälsohem och spa. Ju mer vi gör desto längre ner i spiralen kommer vi. Det känns bra för stunden men allt kostar. Det som känns bra ska också betalas, mera arbete, mera lån, mindre tid till dig själv och mindre chans att få kontakt med den du verkligen är och vill vara.

Följer omställningsrörelsen, naturskyddsföreningens mfl facebooksidor. Där människor möts som vill skapa förändringar, vill göra bättre för världen, rädda världen. När jag läser diskussionerna, ibland på sandlådenivå, så inser jag, de har inte en blekaste om vad detta handlar om. De flesta diskussionerna utgår många gånger från egoistiska behov, ekonomiska syften, vems fel är det, HUR SKA VI KUNNA LEVA MILJÖVÄNLIGT UTAN ATT GE AVKALL PÅ NÅGOT!

Sorry säger jag till var och en av er. Om den här världen skall räddas så kommer vi att måsta göra avkall på mycket av det som våra liv består av idag. Vi måste tillbaka till enkelheten och det lilla. Vi måste tillbaka till grundnivån där vi själva tar mer ansvar för det som vi gör. Vi kan inte rädda världen om vi inte har kontakt med allt som denna värld består av och som vi håller på att förstöra. Vi kan inte leva åtskiljda från allt som vi håller på att förstöra för då förstår vi inte helt och fullt ut med våra hjärtan och själ vad det är vi försöker rädda. Nu är det dags att frigöra oss från alla dödssynder som vi fastnat i och som grumlar vår verklighet.


Enda sättet är att återvända till vårt ursprung som finns runt omkring oss. Naturen helar och läker, naturen visar oss våra sanna jag, naturen ger oss klarhet i vad vi behöver i våra liv. Naturen ger oss mat, vatten, värme, kärlek, kraft, styrka, frid, harmoni och balans. Naturen ger oss allt vi behöver. Vi har tagit avstånd från allt detta och det räknas inte att vi tillbringar en timme i den när vi motionerar för att vi ska se så smala och vackra ut. Vi måste vara i den, leva i den, andas dess själ, samspela med allt som lever i den, respektera allt som lever i den, vårda och ta hand om allt som lever däri som ett nyfött barn.


Skulle du göra allt det som du gör idag om du levde direkt i samband med naturen och tog ansvar för att överleva. Skulle du slänga all den mat som du gör idag, om du själv odlat den och lagt ner allt arbete som du gjort för att få det att växa, skulle du slänga all mat om du visste att det som du odlat inte kunde köpas på någon affär utan måste räcka en lång tid framöver till nästa odlingsperiod. Skulle du använda dig av alla tvättmedel, sköljmedel, tandkrämer, schampoon, tvålar, sprayer, p-piller, rengöringsmedel, plastpåsar etc etc om du själv skulle stå och hälla ut/slänga det direkt i naturen? Kanske du skulle priortera om då och inse att allt detta inte är så nödvändigt, då det förstör. Reningsverken kan inte fixa allt idag. P-piller och många kemikalier går inte att göra något åt. P-piller går tillbaka i vattnet igen, till dig och mig, våra barn och allt som lever i naturen.
Skulle du missköta dig själv och din kropp med det liv du lever om det inte fanns någon läkare, om du visste att om jag inte tar hand om mig själv så kommer jag att bli sjuk och kanske dö. Skulle du fortsätta att leva på samma sätt du gör idag eller skulle du då ta mer ansvar över vad du äter och hur du lever för att kunna bevara din hälsa?

Frågan är ÄR VI MÄNNISKOR BEREDDA PÅ ATT VERKLIGEN GÖRA DE OMSTÄLLNINGAR SOM BEHÖVS FÖR ATT RÄDDA DEN HÄR VÄRLEN? eller sitter vi för fast i våra behov och synder och ej vill göra avkall på dem.

Personligen tror jag inte att vi har något val. Är vi inte beredda på att förändra oss och leva enklare och ta mer ansvar för vårt leverne, så kommer det att slå tillbaka. Det räcker inte längre med att springa på affären och köpa miljövänligt och ekologiskt. Nu handlar det om ENKELHET, ANSVAR och ÖVERLEVNAD!

Moder Jord och Naturen har lösningen för denna planet för de består av den livsenergi som vi alla är skapta av och som har visdomen och kraften att vägleda oss hur vi kan skapa riktiga förändringar. Ingen kan göra det åt dig utan, DU måste ut i naturen och återknyta kontakten med hela dig, fysiska kroppen, känslor, tankar och själen och du kommer att förstå vad som är viktigt och vad som du behöver göra för att finna lycka och hälsa i ditt liv och därmed rädda denna vackra planet!

Ljus och kärlek! /Ulrica

söndag 22 april 2012

Återvända till Moder Jord ett par månader om året.

Alltid efter jag suttit fast i tankar och känslor, brukar ett flöde komma när allt lossnar och jag vet helt plötsligt en massa som jag inte vetat eller förstått förut. Idag har vi varit ute i 8 timmar och jag har inte någon som helst längtan efter att gå in. Plötsligt slår det mig hur jag vill leva. Från maj till september vill jag leva helt och fullt ut i naturen. Ett tält eller kåta med eldstad i mitten för att laga mat på och få värme då nätterna fortfarande är kyliga. Några sängplatser runt värmekällan. Leva på maten som jag odlar under dessa månader. En kall jordkällare att förvara det som ev behöver lite kyla. Dricka färskt källvatten som jag även kan värma med hjälp av solens kraft till tvätt av kläder och hygien. Behöver man så mycket mer? Min längtan är så stark och jag kommer absolut att genomföra detta. Ska be mina hjälpare att visa mig vägen var jag kan hitta denna fantastiska plats som kan ge mig allt som jag behöver för att göra detta möjligt. Jag har känt en stor saknad hela livet efter något och nu förstår jag vad. Att få bo och leva direkt i min älskade moder och göra avkall på livets alla bojor som vi tror att vi måste ha. Jag behöver det inte längre, jag behöver bara få vara Ulrica och leva tillsammans med allt det som ger mig harmoni, balans och hälsa. Det betyder inte att jag kommer att göra avkall på att vara en del av civilisationen, utan att när jag kommer hem är det detta som möter mig och ger mig frid. Känner på mig att det kommer att vara mycket helande. Det bästa är att livet inte känns meningslöst längre, utan fylld av längtan och stark drivkraft. Det är dags att återvända hem nu! Längtar!

Ljus och kärlek!  /Ulrica

fredag 13 april 2012

Nattens timma

Har rensat lite i garaget och hittade en samling urklipp som jag sparat. Idag vill jag dela med mig av en otroligt vacker dikt som en ungdomskamrat till mig skrivit, som säger allt om livet och om att leva. Tack Pia för att jag får låna dina vackra och kloka i ord i denna poetiskt vackra dikt som beskriver så bra hur det är att vara människa och att växa med sina upplevelser. All kärlek och lycka till dig på din livsresa!



När nattens timma närmar sig
och mörkret faller på.
Vill inte sömnen stilla mig,
då tankar snurrar så.


En liten tanke och en tår,
som båda växer och blir fler.
Det sägs att tiden läker sår
men vad händer om man inte orkar mer?

Vad är sant, vad är ej,
hur ska man nånsin veta.
Jo svaret finns där inom dig,
det är där du börjar leta!

Så morgonsolen skingrar nattens tid,
den nya dagen börjar gry.
I första andetaget kommer frid,
när blicken lyfts syns klarblå sky.


Ur alla svåra stunder,
det kommer något gott.
Att livet är ett under,
får aldrig nånsin glömmas bort!

Du lär av allt på livets gång,
ja även sorg och smärta.
Din styrka växer till en vacker sång,
så lyssna till ditt hjärta!





Ljus och kärlek!  /Ulrica


onsdag 11 april 2012

Bönens kraft och resan framåt!

Haft en period av stillestånd, trots ett intensivt healing och bönearbete. Idag har jag varit fruktansvärt frusterad över att jag inte kan komma i kontakt med vem jag är och vilket syfte jag har här på jorden. Tog hunden och sonen på en promenad i skogen och då infann sig plötsligt vad som behövdes göra. Jag har fokuserat så mycket på att läka mina känslor och hjärta men jag har inte landat i, eller så har jag inte varit redo, att öppna på de avspärrningar jag skapat runt mitt hjärta och känslor som ett försvar mot allt jobbigt man upplevt. Som jag skrivit  tidigare så är jag medveten om alla dessa olika saker jag måste jobba på och släppa. Men inte för dagen man är redo så landar det i ens hela existens och man förstår det med alla sina sinnen. Förmodligen är mina känslor och hjärta så läkta nu att det är dags att släppa på fördämningarna nu och återuppta kontakten och låta flödet komma igång. Blir väl en ordentlig vårflod  :)))), så det är väl bäst att hålla i sig och förbereda sig på de efterdyningar som kan komma av detta. Men det känns så skönt!!!

Under min promenad bad jag ärkeängel Rafael att skicka healing och frigöra mig från alla de blockeringar och låga energier som hindrat mig att få kontakt med mitt hjärta och känslor. Har de senaste två timmarna gått omkring i en vakuum-bubbla som jag alltid hamnar i när jag erhåller kraftfull healing. Huvudet blir som sirap och man liksom går omkring och vet egentligen inte vad man gör eller vad som sker. Ett litet fylleslag kan man kalla det :)))) Men av mycket positivare karaktär och utan baksmälla.

Ser framemot allt som nu kommer framöver, för det känns som jag fått ett stort genombrott. Det är en härlig resa som jag är inne i nu, för samtidigt som mitt fysiska liv är på ruinens botten och i totalt kaos, så blir jag mer och mer harmonisk och balanserad samt lugnare och lugnare. Två motpoler som i realiteten inte hör samman men det händer och det blir en fantastisk kontrast att uppleva. Det skänker en stor trygghet och tillit till livet och allt som händer. Det bästa med allt är ändå att jag verkligen har fått uppleva kontakten med allt det osynliga som finns runt omkring mig och som bara väntar på att jag ska be dem om hjälp. Tänk om alla människor kunde inse och ta till sig detta, vilken hjälp de kan få i alla livssituationer. Men det är en resa som de får göra själva när de är redo. Jag är bara så innerligt tacksam att jag får göra detta nu och att jag hittat vägen hem igen som ger mig sån kärlek, glädje, trygghet och harmoni.

Till er alla som vet att det finns mer runt omkring oss än vad det fysiska ögat kan se, glöm inte att be om hjälp! Be och be och be tills det händer något. Skicka healing på det som du vill ska ske. Men glöm inte att det i första hand handlar om ditt eget växande, inte att uppfylla egoistiska, materialistiska behov, allt det löser sig av sig själv när du blivit hel som människa. Det handlar om att bli medveten och skapa förändringar som fyller dig med kärlek, glädje och medkänsla för allt du lever tillsammans med på jorden och ovan jord. Men de finns där och har så mycket kärlek och healing att hjälpa dig med. Be, öppna upp och ta emot och glöm inte att uttrycka tack och tacksamhet för hjälpen och allt fantastiskt du i övrigt har i ditt liv. 

Jag tackar hela universums änglar, ärkeänglar, gudinnor, mästare, Jesus Kristus, Maria Magdalena, Jungfru Maria, Gud fader själv den stora kärleken och universums ande som jag lever och andas igenom. Jag tackar min älskade Moder Jord som ger mig trygghet, värme, mat, skönhet och ett rikt liv fyllt av överflöd och alla fina älvor i älvriket som ser min längtan att återförenas med naturens visdom igen och hjälper mig med detta. Tack för att ni hört alla mina böner under hela mitt liv och steg för steg hjälpt mig att växa och utvecklas till den fantastiska människa jag är idag, fylld av stor frid. Tack för att ni vägleder mig, tröstar mig och bär mig när jag inte orkar. Tack för att jag får göra denna resa med ER. Jag älskar er och värdesätter ER otroligt mycket, för att ni finns för mig och i mitt liv.



Ljus och kärlek!   /Ulrica


tisdag 10 april 2012

Visdomsord på ålderns höst!

Detta skrevs av Nadine Stair från Louisville, Kentucky, USA vid 85 års ålder.

Om jag fick leva ett liv till då skulle jag göra flera misstag nästa gång.
Jag skulle vilja koppla av mera och vara mjukare.
Jag skulle vilja vara dummare än jag varit på den här resan.
Jag skulle vilja ta saker och ting mindre allvarligt.
Jag skulle vilja våga ta fler chanser, bestiga fler berg och simma i flera sjöar.
Jag skulle vilja äta mer glass och färre bönor.
Jag kommer kanske att ha flera verkliga bekymmer men jag skulle ha färre inbillade.

Ni förstår... jag är en sån där människa som lever försiktigt och sunt, timme efter timme, dag efter dag. Oh, visst har jag haft mina fina stunder och om jag fick göra om det skulle jag försöka att bara ha stunder. En stund efter en annan, istället för att leva så många år i förväg.

Jag har varit en stån där person som aldrig går någonstans utan termometer, varmvattenflaska, regnkappa och fallskärm.
Om jag fick leva en gång till skulle jag packa mindre i väskan.

Om jag fick leva en gång till skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna och fortsätta med det längre in på höstarna. Jag skulle dansa mera, åka mera karusell och jag skulle plocka flera tusenskönor.





Ljus och kärlek!  /Ulrica

måndag 9 april 2012

Historien om Grodungarna!

Den här historien fick jag till mig för många år sedan, av vem vet jag inte men det är buskapet som är viktigast!

Det var en gång ett gäng med grodungar som skulle arrangera en springtävling.


Målet var att nå toppen av ett högt torn.



Många människor hade samlats för att följa loppet och heja på utövarna.

Så gick starten!

Ingen i publiken trodde att grodungarna skulle klara av att nå upp till toppen på tornet. Man hörde bara uttalanden som

Åh, så krävande!
De kommer aldrig att kunna nå fram!
Inte en chans att de lyckas, tornet är alldeles för högt!

Grodungarna började avbryta, en efter en. Förutom en, som raskt klättrade allt högre.

Folkmängden fortsatte att ropa - Det är allt för krävande! Ingen kommer att klara det!

Allt fler grodungar blev trötta och gav upp medan en bara fortsatte allt högre upp. Han ville absolut inte ge upp!! Till slut hade alla andra grodungar gett upp klättringen, undantaget den grodan som efter en stor insats nådde toppen ensam.

Nu ville naturligtvis de andra utövaran veta hur han egentligen klarat det och en utövare frågade den segrande grodan hur han hade klarat av att utföra en sån prestation att nå målet.

Då visade det sig

VINNAREN VAR DÖV!!!

Lärdomen av denna berättelse är
Lyssna aldrig på folk som har en tendens att alltid vara negativa och pessimister, FÖR DE TAR IFRÅN DIG DINA VACKRASTE DÖRMMAR OCH ÖNSKNINGAR SOM DU BÄR I DITT HJÄRTA!

Tänk alltid över ordens kraft, för allt du hör och läser påverkar Dina handlingar.

Därför!

Var alltid POSITIV!!!!!

och framför allt

Var rent ut sagt DÖV när någon säger till dig att Du inte kan fullfölja dina drömmar!

Tänk alltid!

Även jag kan klara det!!!!!

Ljus och kärlek!  /Ulrica

fredag 6 april 2012

Att kunna existera utifrån sina begränsningar

Just nu känns mitt liv som enda lång kamp och jag är van att få kämpa men det finns vissa saker som jag har svårt att acceptera. Det ena är att min fysiska kropp inte orkar som den ska och det andra är att min psykiska förmåga inte heller orkar eller är som den brukade vara längre. Att jag inte har några ekonomiska medel att röra mig har jag förlikat mig med men prövningarna blir desto större när ens fysiska begränsningar att vara en del av världen även börjar gälla kroppen. Då jag tänker efter har det nog varit så här en längre tid men att man kompenserat det med att kunna göra saker som inte kräver fysisk ansträngning men ekonomiska medel. Så jag tror att det hela handlar om att bli medveten om hur ens fysiska och psykiska mående faktiskt förhåller sig.


Det hela hade nog varit mycket lättare om jag bara haft mig själv, då hade jag kunnat anpassa mig bättre till mina dåliga dagar och legat kvar i sängen tills jag hunnit återhämta mig. Nu finns inte den möjligheten, då jag har en son som behöver stimulans och en hund som vill ha sina dagliga promenader. De är fantastiska, båda två, för de har verkligen anpassat sig till situationen som vi befinner oss i. Isa har fått gjort det under sina sju levnadsår och är fullt medveten om att jag inte orkar hela tiden, speciellt inte på våren. Värre är det nog för lille sonen, som sedan i januari inte heller vill vara på förskolan pga att han kände stor otrygghet där. Har inte skolat in honom på någon ny då jag inte vet om vi kommer att bli kvar här där vi bor. Jag vet att det kommer att bli mycket arbete att få honom trygg i en ny förskola igen och få de som arbetar där att förstå hans behov. Vill inte göra det arbetet och sedan inom en snar framtid bryta upp honom från det igen. Förutom mina förplikterser till dessa två, har jag också ett hem att sköta.  Om jag inte bidrar ekonomiskt till hemmet, så känner jag kravet att åtminstone avlasta min sambo med att ta hand om det övriga.

Så det dåliga samvetet är gör sig gällande hela tiden, över att inte kunna tillfredsställa min hunds behov av promenader och stimulans, min sons behov av kreativa aktiviteter och socialt umgänge och min sambos behov att få hjälp med att dra den ekonomiska lasten varje månad samt min egen förmåga att kunna orka med det jag kan göra. Det som tär mest är ändå min egen frustration över att inte ha någon kraft eller ork fysisk och psykisk. Frustrationen över att man hela livet fram till nu alltid klart sig själv, alltid löst problem som uppkommit, alltid kunnat försörja sig själv, följt hjärtat ditt det lett mig, varit aktiv och social. Nu när jag behöver allt detta som jag kunnat förut, för mitt barns skull, då går det inte, då fixar jag det inte.


Förra veckan gick jag en timmes promenad vid tre tillfällen och det krävde fyra återhämtningsdagar. I tisdags var jag en halvdag i Umeå för att uträtta lite ärenden och efter det försvann hela onsdagen till vila. Igår städade jag vårt lilla hus på tre rum och kök samt tog en lugn skogspromenad med sonen och hunden. I morse klarade jag inte av att gå promenad med henne utan fick vända efter några hundra meter och gå hem och lägga mig igen. Vi ska till mamma och pappa i morgon och äta påskmiddag och jag lovade att jag skulle göra en påsktårta till efterrätt. Att kunna göra denna påsktårta idag känns för mig som att jag har ett maratonlopp att prestera under dagen utan att ha några som helst krafter i början av loppet.


Jag har insett att jag inte kommer att komma tillbaka till livet igen som jag önskat och som det varit förut. Frågan är hur man uppnår balans i sitt liv under helt andra förutsättningar. Hur får man sig en inkomst/försörjning när man inte kommer att klara av att arbeta fullt ut och förmodligen har dagar lite nu och då som man inte orkar överhuvudtaget. Hur kan jag vara en bra mamma och matte när man fysiskt och psykiskt inte orkar, inte ekonomiskt kan ge dem möjligheter som alla andra och inte har det stöd i mitt liv som kan avlasta mig för att fylla deras behov. Hur motiverar man sig att fortsätta kämpa och se ljuset i det lilla? Hur avskärmar man sig från synen av alla möjligheter och upplevelser som andra barn får av sina föräldrar som man själv inte kan åstadkomma? Hur känner man sig tillräcklig ändå i det lilla? Jag vet svaren på dessa frågor, för jag vet hur jag skulle ha motiverat andra som befunnit sig i liknande situation. Det är dock en stor skillnad att objektivt kunna se en annan människas situation och vara till stöd för den och sin egen situation med så mycket känslor och behov, sina egna och sin familjs, samtidigt som man ska acceptera att ingenting kommer någonsin att bli som det varit. Hur kan man ha drömmar och förhoppningar om man inte vet hur man fysiskt ska orka genomföra dem.

Hur lär man sig leva, när det gamla försvunnit och framtiden inte existerar längre. Är detta det som kalla NUET? Hur lever man i NUET? Vilka möjligheter finns i NUET?
Kanske är detta det som kallas att LEVA!   HÄR och NU!   

När man haft bråttom länge, måste man stanna upp och vänta in sin själ. /Kinesiskt ordspråk

Kanske det som jag håller på med nu! :)
Ljus och Kärlek!  /Ulrica



 

onsdag 4 april 2012

Ett morgonmöte!

Ligger i sängen och tar in morgonen och ljuset i mitt liv. Hör att kråkorna för ett himla liv på baksidan och de ger sig inte. Katterna är inne så jag måste kliva upp för att se vad de håller på med. På en tallgren alldeles intill huset sitter den största uggla jag någonsin sett eller rättare sagt den första uggla jag någonsin sett. Först tänker jag att det måste vara en berguv men den sitter vänd med huvudet från huset, så jag kan bara se dess rygg. Vill helst inte gå ut och störa den men nyfikenheten tar över och jag trampar ut invirad i en filt och Anders 45:or till skoterstövlar och "smyger" mig så nära trädet som det går. Då vänder detta respektingivande djur på huvudet och tittar på mig noga från topp till tå. Jag ser att det inte är någon berguv för huvudet är klotrunt och saknar tofsar. Tyckte att kroppen var enorm och med fjädar och allt så uppskattar jag den till säkert 40-50 cm. När jag sedan får se huvudet så ser ju kroppen liten ut. Trampar runt på grenen så den svajar och det var inte någon liten gren, utan säkerhet 1,5 dm i diametern. Sedan flyger den väg mellan träden, så graciös och lätt trots sin enorma storlek.

Vilken ära! Man nästan står i givakt när den passerar. Jag är så oerhört tacksam över att få leva och bo som jag gör, tillsammans med alla dessa fantastiska medlevare som gör mitt liv så enormt rikt och vackert. Moder Jord har så mycket skönhet och visdom att förmedla till oss människor men vi måste vakna och börja lyssna och ta in allt som finns runt omkring oss i vår natur. Framförallt börja vara rädd om och respektera allt vi lever tillsammans med.

Ljus och kärlek!  /Ulrica

måndag 2 april 2012

Gurkmeja



Jag har en fysisk kropp som är jättestagnerad energimässigt. Största orsaken är nog att jag inte ätit bra kost, som istället stoppat upp systemet.Jag har läst om Gurkmeja förut och provat någon enstaka gång men härom dagen påminde min syster, som läser till akupunktör, mig om dess funktion. Gurkmeja är väldigt frigörande av stagnationer och speciellt om man knölar i kroppen som kommer ur stagnation. Jag stagnationsknölar längs hela utsidan av båda låren, där gallblåsemeridianerna går. Så i går tillsatte jag Gurkmejan i maten till lunchen. Nu vill jag i följande beskiva vad för fantastiskt som hände. Jag brukar alltid säga att om det är någon som vill forska om något så ska de använda mig, för min fysiska kropp visar på en gång symtom på det som jag stoppar i mig.

Rekommendationen är lite olika, om jag läser min alternativbibel av Dr Norman Shealy "Illustrerad uppslagsbok om Naturliga Läkemede, den bästa investering jag gjort, tyvärr går den inte att köpa ny längre men jag hoppas att den kommer ut i reviderad form någon gång i framtiden, rekommenderar han utifrån Ayurvedisk medicin, 1 tsk gurkmeja pulver i 2½ dl varm mjölk 3 ggr/dag. Själv skulle jag inte rekommendera mjölk då den arbetar tvärs emot Gurkmejan och skapar stagnation. Av min syster fick jag rådet ½-1/3 tsk gurkmeja per dag. Då jag vet hur enormt känslig jag är och reagerar starkt på minsta lilla, så tillsatte jag den lägre doseringen ca 2 krm, t o m denna lilla dosering satte fart på systemet. Det gick väl en så där halvtimme till en början utan att jag märkte något särskilt men sedan kom jag på att jag inte druckit så mycket vatten under dagen och utan att tänka mig för svepte jag 3 dl vatten. Då blev det fartta, som vi säger här i norrland. Gurkmejan sveptes ut i systemet.

Det fanns en sammanhängande kontinuitet i de symtom som uppkom och det var att symtomen på varje ställe visade sig ca 5 min och sedan tog det ca 5 min mellan symtomen, då allt var som vanligt, innan något nytt visade sig. Till mina symtom skall också tilläggas alla skakningar och frossbrytningar som jag alltid får när jag ätit något som min kropp inte tål eller om jag intar något som sätter igång och frigör. För alltid när man frigör blockeringar eller renar kroppen så frigörs de gifter som kroppen samlat på sig i cellerna. Därför ska man aldrig bli rädd om man börjar att förändra sin kost, dricker te som renar eller tar örter som är igångsättande eller renande, för det är en läkekris som sker. Det viktigaste är att man följer doseringar på vad man får inta för att det inte ska vara skadligt och gärna minskar ner doseringen till en början om man är känslig och reagerar lätt som jag gör.

Symtom 1; jag har en knöl på halsen som jag upptäckte i början av februari och som jag ska in och kolla upp i morgon. I denna knöl kom en enorm smärta och det sprängde så jag visste inte var jag skulle ta vägen.

Symtom 2; en enorm hetta i magen och tunntarmen

Symtom 3; en kraftig smärta över hjärtat, blev nästan rädd att hjärtat höll på ge upp men insåg ganska snabbt att smärtan och strålandet kom från området över mjälten.

Symtom 4:  svidande ögon

Symtom 5; ont längst upp i halsen, precis så där som när man håller på att bli förkyld, fast denna gång bara på vänster sida.

Symtom 6; igångsättande av tjocktarmen och tarmtömning.

Alla som är kunniga i TCM och Ayurveda kan nog förstå mina symtom som uppstod, utifrån min stagnation/kyla problematik jag har i min fysiska kropp. Så himla häftigt, att genom gurkmejan få se vart i min fysiska kropp jag hade mina stagnationer. Det kändes precis som när läkare sprutar in kontrastvätska för att se blockeringar, fast Gurkmejan går ett steg längre och öppnar på blockeringarna i sin framfart.

Kommer fortsättningvis att inta 1 krm gurkmeja i min gröna drink varje morgon för att hjälpa systemet att vara i fritt flöde, få se om jag kan öka doseringen efter ett tag. Så har du precis som jag en fysisk kropp som är stagnerad, trög, trött, kall och låg på energi, prova gärna gurkmeja ett tag få se om det frigör de stagnationer du har.

OBS! Gurkmeja skall inte intas vid graviditet eller om man har någon inflammation i Levern!, enligt Dr Shealy. Dessutom skall du inte använda den om du försöker bli gravid, då den kan försvåra resultatet.

Sist men det allra viktigaste, ät mat som ger dig och din kropp hälsa, kärlek och frihet!

Ljus och Kärlek!  /Ulrica