© Ulrica Sundqvist (fotograf Johan Gunséus, Umeå, www.gunseus.com)

onsdag 12 oktober 2011

Respektlöshet

Jag kan bli så himla frusterad över människor som är respektlösa och går över huvudet på mig. Jag vet att jag borde notera och sedan ödmjukt och snällt sätta gräns mot detta men jag blir så himla triggad. Alltid slutar det med att jag med bestämdhet säger min mening om hur jag upplevt det. Efteråt känns det inte bra men jag är ju sån känslomänniska, vad gör man.
Denna gång hade jag ringt ett hvb-hem i närheten och frågat om de behövde extra folk någon gång i bland. För det första så hånskrattar han mig i örat och säger - ja, det behöver vi alltid. Så skulle jag aldrig bete mig mot någon som ringde till mig i en sån fråga. Sedan hör jag inget mer utan det kommer ett mail från den på kommunen som har hand om tjänsteansökningar. Han bekräftar mig med att min ansökan inkommit och att de ev hör av sig om det skulle bli aktuellt med en intervju. ?????????????????? var mitt utseenden efter detta mail. Det visar sig att de har en tjänst ute och det sa inget om när jag ringde. Han hörde aldrig av sig igen för att fråga om jag ev var intresserad av tjänsten, utan skickade in den utan min vetskap. Jag vore enormt tacksam om jag själv fick bestämma vilka tjänster jag söker. För vissa kanske detta bara skulle var något positivt men för mig är det en skitstor kränkning. Klappa mig för fan inte på huvudet och bestäm vad jag ska göra. Visa mig respekten att själv få avgöra det. Jag önskar att jag inte skulle reagera som jag gör men det gör jag. Skulle jag försöka igonorera en sådan sak, skulle vara frustrerad i månader och ligga vaken på nätterna. Så mitt nästa bön kommer att vara att få klarhet och medvetenhet om vad som skapar detta och hjälp att heala och frigöra mig. Jag tackar personen i fråga som hjälp mig att tydliggöra mitt problem så kan i framtiden kan släppa det och inte dra till detta nått mer. Ljus och kärlek till er alla!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar