Dödens närhet gör oss små och ödmjuka och tar fram vår sanna essens. Dess närhet hjälper oss till läkning men dess viktigaste aspekt är att hjälpa oss frigöra från mänskliga tillkortakommanden och närma oss vårt sanna jag, vår själ och den allsmäktiga kärleken. Den erbjuder att släppa, förlåta och älska till fullo den tid som är kvar. Tacksamma är vi som känt och sett dess närhet och får leva vidare med en ny syn på livet, människor och oss själva. Tänk att så mycket visdom, erfarenhet och kärlek kan komma ur något, för oss människor, så mörkt och skrämmande.

Fuck Cancer

Ett ord man ser snart överallt, speciellt på facebook. Det skrivna nedan hittade jag där och säger något otroligt viktigt för framtiden när det gäller vår hälsa och överlevnad. Min och tidigare generationer har levt i okunskap kring hur allt fungerar och påverkar. Men de senaste 10-15 åren har kunskapen ökat och nu handlar det mer om vi vill lyssna eller blunda. Hur vi lever och förstör jorden påverkar också vår hälsa. ALLT ÄR ETT. Nu handlar det om att ta eget ansvar för vår egen hälsa och allas gemensamma. Vi kan inte längre fortsätta leva som vi gjort och låta samhället ta ansvar för vi blir sjuka och där igenom få hjälp som många gångar botar symtom men som inte förbättrar vår gemensamma hälsa. Tänk alla mediciner som människor äter och som spolas ut i avloppen och kommer tillbaka till oss genom dricksvatten. Alla är vi medicinerade idag, vare sig vi vill eller inte. För allt går inte att rena bort. Tänk alla barn som drabbas och blir sjuka i tidiga åldrar, sjukdomar som påbörjats redan i mammas mage. Tänk alla massvaccinationer som pågår, där mkt är helt i onödan och som bara gynnar läkemedelsföretagens pengavinster.Nu gäller detta inte enbart cancer utan alla sjukdomar. Vi är alla olika mottagliga för påverkan av alla gifter, vi är alla olika känsliga för stress. Vissa får cancer, andra får neurologiska sjukdomar. Själv har detta drabbat mig och min son genom försvagat energiförsvar, energiskydd och ökad känslighet. det som samhället kallar autism. Symtomen och sjukdomarna är många men i princip är det mesta ett bevis på att våra kroppar och psyken är utsatta för situationer och ämnen i vår omvärld som inte är hälsosamma och livsbefrämjande utan istället skapar sjukdom.
Ansvaret är vårat eget nu och vi kan inte längre lägga över det ansvaret på andra. Vill vi leva och vara friska måste vi nu vakna och se saker och situationer som de verkligen är och göra det som skapar friska och balanserade människor.Skapa hälsa för hela vår omvärld och allt vi lever tillsammans med här. Ingen annan än DU tillsammans med dina medmänniskor kan göra det. INGEN!!! Ansvaret är DITT!

Ljus och kärlek och Hälsa!  /Ulrica

Vägen tillbaka

Tänk om jag vetat det jag vet idag. Vetat vad jag hade framför mig när jag skrev det sista inlägget för några år sedan. Det är väl tur att vi inte vet vad som väntar oss, då skulle väl hela våra liv fokuseras på att oro oss och invänta det som är mindre bra.

Livet har återvänt och stabiliserats men nu kommer tankarna. Vem är jag nu? Vad gör jag nu? Vanan att alltid kunna styra mitt liv. Vanan att alltid ha kraften att sätta fart, göra de förändringar jag önskar. Den friheten är nu borta. Hur tar jag mig tillbaka är frågan som uppehåller mina tankar mycket. Går det att ta sig tillbaka? Är det meningen att man ska ta sig tillbaka? Kanske allt hänt för att jag inte längre ska forcera livet i jakten på att finna mig, min ro. Kanske detta är för mitt eget bästa för att få mig att stanna upp, tvinga mig att söka inom mig och inte utanför.

Vad gör jag nu?

 

 

Tänk om man i förväg kunde förstå vad det egentligen innebär, när orken tar slut. Som ett bilbatteri, skillnaden är att det inte går att sätta i ett nytt, bara lära sig leva med den lilla mängd som genereras från dag till dag. Något tack handlar det inte om för mig, utan att de val jag gjort måste jag själv ta ansvar för. Ibland innebär det att man måste offra sig själv för någon annans bästa. Dock vet jag att jag har gjort mitt yttersta för att min son ska få den bästa och tryggaste uppväxten utifrån de behov han haft och vår livssituation. Det ger mitt hjärta frid och en tröst de dagar orken är som minst och frustrationen som störst. Att inte kunna styra över sig själv, sitt liv och sin kropp. För mig som är fostrad ur, man är någon/något när man presterar, är detta en ny lärdom. Vem är jag om jag inte presterar, var hittar jag då mitt värde? Var får jag då min bekräftelse på att jag är någon?

 

Nu när jag sitter här hemma och tystnaden översköljer mig. Då kommer drömmarna, då ser jag visionerna. Jag hör mitt hjärta, jag kan se min väg skönjas. Men min fysiska kropp säger

 

- Nej Ulrika! Jag orkar inte följa dig mer i dina upptåg. Jag vill så gärna men jag har gjort allt du önskat, än fast det många gånger varit mer än vi båda orkat. Nu kan jag inte stödja dig längre. Nu är det på mina villkor, inte dina.

 

Frustrationen växer. Nu har jag tiden. Nu när tystnaden är närvarande så ofta, hör jag mitt hjärtas längtan. Jag har ju nu kommit till den plats som jag jobbat för, med den man jag så länge sökt. Nu kan jag äntligen förverkliga mitt hjärtas längtan men kroppen orkar inte. Behöver jobba för att få en inkomst men kroppen orkar inte. Finns ingen som helst stresstålighet kvar. Kan inte vara i samhället med andra människor några längre stunder. Intrycken är för många och för stora. Hjärnan fixar inte att sortera och stänga ute all energi som kommer. Får inte bli någon mer stress för då slås min fysiska kropp ut ännu mer. Vet inte hur mycket mer den kommer att tåla innan något går sönder och slutar fungera. Rädslan över att även jag ska drabbas av någon allvarlig sjukdom.  Måste hela tiden balansera. Får inte bli sjuk!

 

Jag är nu ensam med min 7-åring sedan hans pappa dog i höstas. Jag är inte ensam i realiteten men när det kommer till det yttersta ansvaret så är jag ensam. Vad händer om jag också blir sjuk. Vad händer med honom om jag också måste lämna i förtid. Får inte tänka dessa tankar för jag känner hur stressen ökar och hur kroppens nedbrytning ökar. Men vad skulle hända med honom då, om det ändå skulle ske? Ingen vet hur det är och kan förstå, om man inte levt med ett barn som har sån stor sårbarhet. Vad som krävs, all planering för att allt ska flyta, för att det inte ska braka ihop och vi måste börja om igen från noll med att skapa trygghet. Jag har ju i 7 år sopat banan framför honom så ren som möjligt för att han ska må bra, orka med det han möter, ha lagom långa dagar i den sociala omgivningen, balanserat med lugn och ro hemma. Hela tiden hålla balansen mellan ett aktivt liv och vila.

Allt det som jag fått lära mig att klara av själv under min uppväxt. Mitt barn ska inte behöva kämpa med samma som jag. Man vet att man är annorlunda men man vet inte vad det är som skiljer eller hur man ska hantera det. Man känner av en massa men man förstår inte att det mesta inte kommer från sig själv utan från sin omvärld. Jag fick ta den svåra vägen och i och med det har jag redskapen och kunskapen som jag kan överlämna till mitt barn. Mitt stora kall i livet är nog att guida honom i sin öppenhet och känslighet. Att beskydda honom från sånt jag kan och lära honom skydda sig själv när jag inte är närvarande. Se till att det finns andra vuxna som tar vid när det behövs. Förbereda honom för världen, att kunna gå ut med sin öppenhet, nyfikenhet och kärlek och sprida den, utan att själv ta allt för mycket skada. Jag kan lära honom göra annorlunda, göra bättre, välja andra sätt och vägar än vad jag gjort. Jag tog den svåra vägen för att kunna hitta redskapen och kunskapen. Jag kan lära vidare!

 

Tror därför rädslan är så stor att jag också måste lämna i förtid. Jag är inte klar, jag är inte klar med det jag måste lära honom. Han är inte beredd än, jag är inte beredd än. Jag kommer att veta när det är dags, dags att släppa taget och låta honom prova sina vingar. Då kommer jag att finnas här. Då kommer han att kunna återvända hit, återhämta sig, få råd, vila. Men det är många år kvar tills dess. Måste ta hand om mig själv nu. Måste finna friden inom mig, så jag kan läka, så jag, min själ kan få bo kvar i den kropp som skänkts mig.

 

En dag i taget är verkligen vad som gäller nu. En dag i taget utan stress, utan för mycket tankar och oro. Jag är så oerhört tacksam för Anders i himlen som hjälper mig med att ge Elis det han behöver för att han ska må bra och ha ett det bästa liv han kan få. För min stora kärlek Åke som fyller mig och mitt liv med så mycket kärlek, glädje och livskraft. Du är mitt reservbatteri som tankar mig när jag behöver få ny kraft. Vad skulle jag ha gjort utan dig. Men min allra allra största kärlek är min fina Elis. Varje dag med dig är så lärorikt och fylld av din kärlek och omtanke för mig, oavsett mitt mående.

Ljus och kärlek! /Ulrika

 

 

Gravidshoppen

Vill rekommendera min vän Annelies hemsida Gravidshoppen, där hon säljer hjälpmedel för dig som är gravid. Gå in och kika.


 http://www.gravidshoppen.se/valkommen-till-gravidshoppen-c-150-1.aspx

Ljus och kärlek! Ulrica

Hay House World Summit 2013

Fick tips av min svägerska att Hay House nu lanserar intervjuer/föreläsningar 1-10 juni med de ledande i världen av personlig och andlig utveckling, Louise Hay, Wayne Dyer, Doreen Virtue och många fler. Grundmaterialet är helt gratis, så gå in och registrera dig och ta del av deras erfarenheter och livsresor. Brukar alltid komma vägledning som man behöver höra. ♥ ♥ ♥

Länk till registrering för att få materialet till sig http://www.hayhouseworldsummit.com/home-registered/#.UZnul7QFk1s.facebook

Ljus och kärlek!   /ulrica

Momsbefria alternativmedicin - skriv under namnlista för en modernare "friskvård" på lika villkor

Vill slå ett slag för första steget till att få mer frihet att kunna välja alternativmedicinska behandlingsformer ur det ekonomiska perspektivet. Möjligheten finns för alla men då det är ett mycket dyrare alternativ är det inte ett jämlikt perspektiv oavsett ekonomi. Vi som inte har de ekonomiska möjligheterna tvingas välja traditionella sjukvård och många gånger inte få den hjälp som vi önskar och som vi vet vi kunnat få hos en alternativmedicinare. Det är en stor frustration och jag har själv varit i denna onda cirkel.

Nu måste vi börja arbeta för vår frihet att oavsett ekonomisk utgångspunkt kunna ha likvärdiga rättigheter att själva få bestämma vem som ska hjälpa mig med min hälsa. Detta kommer nog att bli en långsam kamp då läkemedelsindustrin tjänar så enorma summor pengar på vår ohälsa och de kommer nog inte i första taget släppa den "ko". Så vi behöver samla alla våra krafter och tillsammans slås för vår hälsa och det handlar inte  egentligen bara om pengar, utan att ta ansvar över hur vi uppnår hälsa.

Det är väldigt lättsamt att gå till en läkare och godta deras åsikter och bara acceptera det och äta mediciner kanske för resten av våra liv. Men det är ju inte bara jag som påverkas. Tänk så mycket våra läkemedel förstör genom att det spolas ut genom våran avföring och kiss tillbaka till Moder Jord och tillbaka till oss igen i vattnet som vi dricker. Fler och fler rapporter kommer på hur lite som renas av det som återgår. Om vi inte tar itu med grundproblemet till våran ohälsa så kommer den att fortsätta att finnas och göra att vi mår mer och mer dåligt och fler sjukdomar uppkommer. Vi behöver äta fler och fler mediciner och ju mer i obalans vi blir, desto sämre mår vi även själsligt och vi slutar lyssna på våra kroppars behov och signaler och många gånger blir vi mer och mer självdestruktiva i våra beteenden. Alla negativa beteenden och situationer vi möter i vår omvärld uttrycker brist hälsa på något plan. För en individ som har hälsa och är i balans flödar av kärlek och positivitet.

Lika möjligheter att kunna välja när jag vill gå till en alternativmedicinare och när jag vill ha hjälp av den traditionella sjukvården, oavsett ekonomisk situation, det är framtiden. Den traditionella sjukvården behöver ha hjälp av den alternativa för de kommer aldrig att kunna utifrån sina värdegrunder kunna ge en människa en fullständigt bra hälsa. Ansvaret ligger hos själva som lever i våra kroppar. Ansvaret ligger i att möta sig själv och göra upp med det som skapar vår ohälsa som 9 gånger av 10 kommer ur känslomässiga och mentala upplevelser som vi inte bearbetat.

Nu är det dags för pengarna att sluta styra. Nu är det dags att säga stopp och börja se oss själva, våra känslor, tankar och fysiska kropp. Se vad det är som de försöker säga oss, varför vi mår så dåligt till både kropp och själ. Till detta behöver vi både traditionell och alternativ sjukvård som vi kan välja på lika grunder oavsett våra levnadsvillkor. Den traditionella sjukvården behöver komma ner från sina höga hästar och inse att de behöver samarbeta med det alternativa och gör det inte det som är det upp till oss som lever i detta land att tvinga dem att inse att det är vår vilja och önskan och att det skall vara lyhörd för detta.

Hemsidan där du kan skriva under detta
http://newsvoice.se/2013/03/18/momsbefria-alternativmedicinska-behandlingar-jamstall-funktionell-naturmedicin-med-skolmedicin/

Sprid vidare, så vi får många som skriver under och visar vår önskan av "friskvård" på lika villkor.

Ljus och kärlek!   /Ulrica