Hjälp oss rädda den här planeten

I morse när jag klev upp kände jag att jag skulle skicka healing till Moder Jord. Under sessionen, så fick jag tillmig så starkt att jag skulle börja samla ihop krafterna att göra gemensamma insatser. Har bjudit in min FB-vänner till en gemensam meditation och healing i kväll för Modern. Även gjort en grupp på FB där vi kan dela erfarenheter och idéer kring hur vi ska göra detta arbete. Känns så bra att äntligen kommit igång. Tackar ärkeängel Jophiel och Mikael som hört mina böner och kommit med upplysning och vägledning till mig om hur jag skall tjäna.
Precis när jag avslutat min healing, så skar det till i bröstryggen. En fruktansvärd smärta som jag aldrig tidigare upplevt. Kunde inte lyfta händerna och röra huvudet i sidled, smärtan var så intensiv att jag trodde jag skulle kräkas, total spärrad. Sen slog det mig att jag tagit in Moder jord i min kropp och jag fick uppleva hennes mående. Enorma spänningar, som fiolsträngar, svårigheter att andas, så begränsad, hugg i hennes kropp. Hon känns som en tidsinställd bomb, så jag hoppas verkligen att alla mer och mer börjar ta sitt ansvar, så hon får börja att läka och slappna av innan hon exploderar. Hon pyr och pyser nu, varnar. Dax att vakna, nu är tiden inne. Låt ljuset, kärleken, visheten och kraften att handla nu spridas.  <3

Respektlöshet

Jag kan bli så himla frusterad över människor som är respektlösa och går över huvudet på mig. Jag vet att jag borde notera och sedan ödmjukt och snällt sätta gräns mot detta men jag blir så himla triggad. Alltid slutar det med att jag med bestämdhet säger min mening om hur jag upplevt det. Efteråt känns det inte bra men jag är ju sån känslomänniska, vad gör man.

Denna gång hade jag ringt ett hvb-hem i närheten och frågat om de behövde extra folk någon gång i bland. För det första så hånskrattar han mig i örat och säger - ja, det behöver vi alltid. Så skulle jag aldrig bete mig mot någon som ringde till mig i en sån fråga. Sedan hör jag inget mer utan det kommer ett mail från den på kommunen som har hand om tjänsteansökningar. Han bekräftar mig med att min ansökan inkommit och att de ev hör av sig om det skulle bli aktuellt med en intervju. ?????????????????? var mitt utseenden efter detta mail. Det visar sig att de har en tjänst ute och det sa inget om när jag ringde. Han hörde aldrig av sig igen för att fråga om jag ev var intresserad av tjänsten, utan skickade in den utan min vetskap. Jag vore enormt tacksam om jag själv fick bestämma vilka tjänster jag söker. För vissa kanske detta bara skulle var något positivt men för mig är det en skitstor kränkning. Klappa mig för fan inte på huvudet och bestäm vad jag ska göra. Visa mig respekten att själv få avgöra det. Jag önskar att jag inte skulle reagera som jag gör men det gör jag. Skulle jag försöka igonorera en sådan sak, skulle vara frustrerad i månader och ligga vaken på nätterna. Så mitt nästa bön kommer att vara att få klarhet och medvetenhet om vad som skapar detta och hjälp att heala och frigöra mig. Jag tackar personen i fråga som hjälp mig att tydliggöra mitt problem så kan i framtiden kan släppa det och inte dra till detta nått mer. Ljus och kärlek till er alla!

Jorden vi ärvde

Satt och såg på en repris av Skavlan härom dagen, där vår utrikesminister Carl Bildt deltog. Man försökte pressa honom till att säga något om hans passiva roll gällande de fänglade journalisterna i Afrika och hans tidigare roll som styrelseledamot i Lundin Oil. Politiker som han är slingar han sig ur och istället börjar prata om allt bra som Lundin Oil gjort med etablering i Norge och att de funnit den största oljeådran att pumpa olja ur.
Själv sitter jag där med sorg i hjärtat. Jag har sedan många år tillbaka insett att oljan för moder jord är som blodet för oss. Om man pumpar ur blodet ur en människa, vad händer med den människan då? Omvärlden förfäras över alla naturkatastrofer som jordbävningar och tsunamis och man ser att polarisen börjar smälta och jordskorpan börjar röra på sig. Men det verkar inte vara någon som ser och förstår sambandet mellan detta. Hur ska vi skapa medvetenhet om sånt som för mig bara är logiskt. Jag har inga vetenskapliga bevis för det jag känner och får till mig. Jag bara vet. Hur pass allvarligt måste allt bli innan vi börjar vakna, är det försent då?
För mig är jorden en cell i guds kropp. Alla ni som läst medicin och anatomi vet hur kroppen är uppbygd och hur den fungerar. Att varje cell innehåller samhällen och olika arbetsenheter med små små delar som utför. Precis så upplever jag jorden och vi som bor här. Alla i en människocell måste leva i symbios och samarbeta annars slutar cellen att fungera, blir sjuk och dör. En sån cell börjar jorden bli. Den påminner om en cancercell, inte helt död ännu. Det finns de som kämpar hårt för att heala cellen och sprida upplysning om vad som händer. Kämpar tappert för att hålla emot den mentala och känslomässiga sjukdom som intagit världen inte ska få fäste fullt ut. Vi befinner oss i en balansvåg nu och frågan är åt vilket håll detta skall gå.

Mitt bidrag för stunden är att skicka healing till Moder jord och healing till mänskligheten, så de vaknar upp ur den mentala och känslomässiga dvala de hamnat i, så vi alla kan återta kontakten till jorden vi lever av, vårda den, leva i symbios med den, älska den och arbeta som en helhet mot samma mål. Det är den värld jag ser i framtiden.  Healing, medvetenhet och kärlek till Er alla!

Naturens överflöd

Har haft en fantastisk dag i skogen med resultatet en korg med stora trattisar och 13 st gula stora kantareller. Känner mig så överlycklig och tacksam för detta överflöd. Denna sommar/höst har svampfolket så generöst delat med sig av sin rikedom. De har en förmåga att pluppa upp på de mest oväntade ställen. För att visa min tacksamhet och uppskattning har jag alltid med kristaller som jag ger tillbaka som tack för det jag fått. Resultatet har även blivit att jag ser ett överflöd av dessa godsaker mentalt, jag kan visualisera det mångfald som finns ute i skogen, förmodligen är det därför jag också hittar allt mer och mer.

Kantarellfolket har inte bara gett mig underbara goda svampar utan också lärt mig kraften att visuellt dra till mig mer och mer av det som jag älskar. Visst det krävs en hel del kreativitet från min egen sida, både mentalt, känslomässigt och fysiskt men utdelningen blir mycket god. Nu känner jag vikten av att överföra denna kunskap till övriga delar av mitt liv. Det finns ett överflöd av allt i denna värld och ingen behöver vara utan. Det mesta handlar om att känna kärleken och längtan så starkt och så ärligt genom hjärtat och inse att man kan få allt man vill, bara det finns en osjälvisk behov av det som möjliggör att man blir en mer kärleksfull, harmonisk och fridfull människa men även när vi vill göra något som gynnar det stora hela.  Det är svårt att anamma detta så länge det ligger på det teoretiska planet men när man praktiskt börjar förstå och ser hur det hela fungerar och spiralen börjar vända i den positiva uppgående riktningen och allt bara snurrar på lättare och lättare, wow säger jag bara. Ni som kämpar med detta, fortsätt bara att nöta på, när det släpper och ni kommer in i flytet, så kommer ni att bli så överväldigade och tacksam, för de ni lärt er.
Jag sänder stor tacksamhet och uppskattning till Rhonda Byrne och paret Hicks som skrivet grunden i sina böcker kring kärleken och överflödet. För mig börjar det nu ge resultat och jag ser nu klarare och klarare hur jag vill ha mitt liv och hur jag vill utforma det för att själv bli en mer kärleksfull och glad människa och dela med mig av min kunskap, erfarenhet och hjälp till min omvärld, framför allt till min älskade Moder som jag lever av och får så mycket av dagligen.
Kärlek till Er alla! KRAMEN!

Det har nu gått ca 2 år sedan jag bloggade sist. Tanken var god men det hela rann som ut i sanden, då en tuff period av växande och utveckling gjorde sig gällande. Nu börjar harmonin och balansen återfinna sig igen, dock helt annorlunda än hur det varit förut.
Jag har fått återvända till närheten av havet och det är jag så enormt tacksam för. Vatten ger ro, harmoni och en fantastisk läkning. Varje kväll tar jag hunden och går ner dit, sätter mig på en sten och skickar healing, styrka och kraft till vår älskade moder jord, som ger oss så mycket. Skickar även ljus och kärlek samt förändring av tankar och känslor, till människorna att de börjar ta mer ansvar för det liv som de lever och för det som de lever i symbios med. Det börjar bli dags att vakna upp nu på allvar. Funderar mycket på vad som egentligen kommer att måste ske för att världen ska skakas om ordentligt. Förmodligen något väldigt allvarligt och jobbigt som vi kommer att måste gå igenom. Det känns som jag börjar inombords göra mig redo, genom en stark önskan genomföra mina planerar på ett självhushåll, där jag så mycket som möjligt odlar min egen mat, har tillgång till vatten och kan klara el och uppvärming själv med egna resurser. Starten är inte långt borta nu och fylls med både rädsla och en enorm längtan. Det är inte bara tryggheten att veta att man klarar sig själv som lockar, utan även längtan efter att inte behöva jobba så mycket bara för att få in pengarna. Planen är att kunna ta det jobb som ger mig glädjen och inspiration att få utföra och kunna jobba deltid. Resten av tiden kunna ägna åt mitt eget samt mer tid till skapande och den personliga/andliga utvecklingen. Sedan om det är den gudomliga planen och ett upplägg som jag kommer att få göra, vet jag inte riktigt men något åt det hållet verkar det bli. Ett liv fyllt med frihet, kreativitet och som är omväxlande, det är mitt liv i framtiden.
Känn efter! Lever du det liv som du skulle vilja leva? Följer Du ditt hjärta? Om inte, vad hindrar dig?
Ljus och kärlek till Er alla!