När allting landar!

Har suttit tänkt på det faktum att man de senaste 13 år, hört ungefär samma saker från många olika människor, när det gäller det här med personlig och andlig utveckling. Vad man ska göra, hur man ska göra. Man kanske inte alltid säger det på samma sätt men det finns en röd tråd en grundmening som allt uttalas ifrån. Än fast man fått det sagt till sig och fått verktygen att göra de förändringar som behövs för på allvar börja utvecklas, så landar det inte riktigt i en och man tar inte till sig det ändå. Man gör det som har sagts till en men man vet egentligen inte vad man gör.

Men så en dag när man gjort någonting för 1000:e gången, så landar det helt plötsligt och man förstår det i hela ens jag. Detta är en känsla som inte går att beskriva och det är väl därför man aldrig till en annan människa kan beskriva vad detta arbete handlar om, utan att det måste upplevas. Man måste göra jobbet och när dagen kommer när bitarna faller på plats och man förstår fullt ut vad man sysslar med, då förstår man varför detta arbete, denna resa aldrig i ord går att beskrivas för det måste upplevas.

Man växer och utvecklas genom sitt arbete och upplevande, genom utvecklingsstadium går man framåt. Det man dock kan säga är att det är en fantastisk känsla när det där A-ha:et kommer och det sprids ett lugn inom en. Nu vet jag, nu förstår jag. Precis som att den kunskap jag har fått intellektuellt plötsligt landar känslomässigt, andligt och förankras i den gudomliga kunskapen och visdomen som man har i sitt DNA, precis som om trådarna som utgör mig som människa knyts ihop med det gudomliga DNA trådarna och man blir ett igen. Det är bara synd att så enkla saker att förstå, som det faktiskt är, ska ta så himla tid att få förankrat men det är väl det som är livet och meningen med att vi ska leva på denna planet, att vara separerade och finna vägen tillbaka igen.

Ljus och kärlek till er!  Ulrica