Skogens drottning!

Isa och jag fick en väldigt kort kvällsprommis. När vi kom bort på hygget, vänder jag blicken in i skogsbrynet ca 50 m in och inser att den där silhuetten har jag inte observerat där förut. Så är det att vara HSP, man ser allt, inget undgår en. Blev så glad att se min numera vän Älgen. Oftast så känner jag hur de står och ser på oss när vi passerar utan visuell kontakt.


Mitt glädjen så blev det tvärstopp och jag kände att nu är det inte ok för mig att fortsätta längs vägen än fast den inte passerar där hon stod. Hon stod still och följde varje rörelse som jag tog. Vanligtvis alla älgar jag mött hittills brukar kolla in en och sen så springer de, inte denna. När jag vände mig om och går tillbaka så ser jag i ögonvrån att hon rör sig försiktigt framåt. Då stannar jag igen och vänder mig om, det samma gör hon. Det var en äldre ko, så då inser jag ganska snabbt att hon har en årskalv i närheten. Med snabba steg pinnar jag iväg hemåt, tur att vinden kom från rätt håll, så jag hann få fast Isa innan hon kände vittringen.

Det var tillräckligt med spänning för en vecka sedan när Isa drog iväg och jagade en grävling. Såg hur hon skulle komma tillbaka med knäckta ben :(  kanske inte den positivaste och bästa visualiseringen men ibland tar rädslan över när det gäller de som står en närmast. Jag är oerhört tacksam över den kontakt jag skapat med naturen och kan se signalerna som kommer till mig, så jag inte stör mer än nödvändigt och därmed inte utsätter mig själv för fara heller.

Jag blir så fascinerad av dessa mödrar som vaktar sina barn med sån kraft, styrka och oräddhet. Jag känner igen mig själv så starkt i det, då jag vet att när det kommer till min son skulle jag offra livet på ett kick om det behövdes och försvara honom med alla medel som krävdes. Så våra instinkter som föräldrar har vi stor gemenskap med våra djurvänner och läromästare.

Älgen kommer med stolthet och självförtroende som medicin, så jag förstår att hon kom för att fylla mig med det inför kommande vecka, då jag ska utmana mig själv på några känslomässiga blockeringar som ger mig stor ångest men hindrar min frihet och måste avlägsnas.

Tack älskade Mor Älg, som kom med den feminina styrkan och kraften till mig, så att jag nu kan klara av  det jag nu måste göra i mitt liv, för mig själv och mitt barn.

Tänk vilka enorma gåvor och hjälp vi får av våra medlevare.

Ljus och kärlek!   /Ulrica