Att möta sig själv genom smärta

Jag har aldrig tidigare i mitt liv haft så mycket trollsländor runt omkring mig som jag hade under augusti månad. Vart jag än gick var de där i min närhet, i skogen, vid havet och hemma runt huset. De till och med satt på fönsterblecket med huvudet vänt in mot köket, som de sökte min uppmärksamhet när jag inte var ute.  Trollsländans medicin handlar om Illusion och kunna bryta den illusion som man lever i, det man inte vågar se hos sig själv, den förnekelse man lever i.

Plötsligt klipptes repet av ovanför mitt huvud och jag föll handlöst mot djupt, djupt vatten. När jag träffade ytan kom smärtan. Kraftfullt väcktes jag samtidigt som jag sjönk mot botten i det mörka djupet. Kallt och mörkt och livet sakta lämnade mig. Paralyserad av chocken, vilsen i mörkret lämnade livskraften min kropp och jag fylldes med en stor hopplöshet och meningslöshet. Hur gör jag nu? Vad gör jag nu? Vem är jag? Hur tar jag mig ur detta? Vill jag det? Kan jag det? Plötsligt förses jag med flythjälp och sakta men säkert stiger jag tillbaka till ytan. Åter tar jag ett stort andetag av livsenergi och inser att jag kommer att överleva. Det kommer att ta tid innan jag igen lyfter ovanför ytan, tills att jag kan känna friheten och lättheten i att leva. Tills dess ligger jag här, guppandes vid ytan och inväntar kraften som skall få mig att lyfta. Förhoppningsvis denna gång, hittar jag det inom mig själv, så att jag kan bära mina egna vingar.

Döden är aldrig rolig när den kommer men de flesta gångerna kan jag möta den direkt med förståelse och tacksamhet för det som varit. Denna gång kom den med en läxa av andligt och personligt växande och blev väldigt smärtsam på så många plan. Sorgens alla faser har jag gått igenom på några dagar; total chock, floder av tårar, apati, panikångest, skuldkänslor ”varför gjorde jag inte det och varför gjorde jag så”, apati, gråt, ilska, självanklagelse och vilsenhet. För mig är det så viktigt att förstå, viktigt att se meningen med det som sker för att kunna förändra och förbättra. Innan jag ser meningen kan jag drivas till vansinne och jag rannsakar mig själv från topp till tå, inifrån och ut, utifrån och in.

Denna gång tvingade kärleken mig att se mig själv, mitt verkliga sanna jag för den jag verkligen är. Tvingade mig att se alla de projiceringar som jag gömmer mig i. Kärleken tvingade mig att se och erkänna att så här har jag varit, denna är jag och så här lever jag mitt liv. Kärleken visade mig hur jag förnekade mitt sanna jag, försakar mig själv. När man gör det lever man med en konstant konflikt inombords som skickar ut och drar till sig spänningar och konflikter från den yttre världen. Varför lever jag då med denna konflikt, jag med mitt stora hjärta som inte vill något annat än att hela världen ska må bra och flöda av kärlek.  Därför jag missat det viktigaste; Kärleken till mig själv! Det hela landade efter att jag bett änglarna hjälpa mig att se och förstå. Budskapet kom dagen efter med orden; Those who love them self can give love!

Jag har hela livet haft sådan kärlek I mitt hjärta men ändå har något hindrat mig att flöda denna kärlek och frikostigt dela med mig av den till de jag älskar och övriga jag möter i min omvärld. Nu förstår jag varifrån drivkraften kommer och vad som fattas mig; styrkan att följa mitt hjärta samt att kunna ta emot den kärlek och stöd som kommer till mig från min omvärld. Jag har också fått se mönstren som skapat detta och vilka karmiska mönster jag bär på. Konflikten av att inte vara sann mot mig själv gjorde mig frustrerad, skapade negativa spänningar som i sin tur skapade ett motstånd och en frånstötande energi. Jag kunde inte ta emot kärlek för jag kände mig inte värd att ta emot den. Att leva på detta sätt dränerar en totalt på all livskraft och livsenergi.

Att älska sig själv handlar om att kunna göra det trots det förflutna och alla fel och brister man har. För jag är människa och är här för att lära, så jag är inte perfekt än fast jag vill vara det. Att älska sig själv handlar om att ge sig själv den tid man behöver ensam eller med de som man vill vara med. Att älska sig själv handlar om att göra det aktiviteter och ha de sysselsättningar som man vill ha och som hjärtat längtar efter. Att älska sig själv handlar om att vara sann mot sig själv och sitt hjärta. Att älska sig själv handlar om att kunna se både sina bra sidor och mindre bra sidor samt ge de bra sidorna näring och uppmuntran så de frodas men även fylla de mindre bra sidorna med kärlek och skapa de förändringar i sig själv som man vill se. Att älska sig själv kräver personligt mod och styrka. Jag hade inte det men Gud skickade mig kärleken manifesterad i fysisk form, som bar mig tills jag var redo att se mig själv som den människa jag är, utifrån mina karmiska bördor och sociala och genetiska arv.

Jag har en tavla på väggen som är målad av underbara konstnären och healern Maria Lilja, Fredrika. Har fem alster av henne och min allra första tavla fick jag möta igen nu och arbeta igenom än en gång. Det är det som är så underbart med hennes helande konstverk, de återkommer med jämna mellanrum och hjälper en att ta ett ytterligare steg i det personliga och andliga växandet.

”Genom smärta blev ditt ansikte tydlig för mig”

Genom smärtan fick jag en bild av vad den felande länken bestod av.

Genom smärtan såg jag mig själv.

Genom smärtan såg jag vägen till kärleken och livskraften.

Genom smärtan kan jag nu fortsätta släppa och helas.

För att komma i kontakt med denna smärta var jag tvungen att förlora min allra bästa vän, min stora kärlek, hon som burit mig under de senaste sju åren genom glädje och sorg. I skogen och vid havet fann vi vår frid. Där fick även mina inre konflikter ge vika och avlägsna sig. Våra äventyr i jakten på skogens guld, våra dagliga promenader, våra tysta stunder vid trädet vid havet där vi satt och såg örnarna segla fram, våra underbara vistelser och möten med familjen, ditt fantastiska tålamod och kärlek till oss alla men framför allt lillkillen som fick din vänskap och trygga närvaro, dina kloka ögon som var fylld med sån visdom och kraft. Du var med mig i princip nästan hela tiden under dessa sju år vi fick tillsammans, vid min sida dag som natt. Du var min tvillingsjäl, du var min själsfrände. Du var mitt allt, precis som alla gånger vi mötts förut. Du tog en stor bit av mitt hjärta med dig och den smärtan kommer att leva med mig resten av livet som en ständig påminnelse om att älska mig själv, leva i nuet och dela kärleken villkorslöst och lättsamt, precis som du gjorde.  Jag älskar dig i all evighet och hoppas och tror att våra vägar en dag möts igen.

När jag bad dig Gud om hjälp att helas och släppa allt som hindrade ljuset och kärleken i mitt liv kunde jag aldrig tro att det skulle ske på detta sätt. Men dina vägar är outgrundliga och jag kan bara känna tillit och tilltro till att du vet min styrka och hjälper mig att klara av det som jag skall möta och gå igenom.

”Imse vimse spindel klättrar upp för trå’n.

Ner faller regnet spolar Imse bort.

Upp stiger solen torkar bort allt regn.

Imse vimse spindel klättrar upp igen.”

Ljus och kärlek!  /Ulrica

Dödssynderna

Jag har de senaste månaderna börjat fundera mer och mer kring dödssynderna. För mig har det alltid varit ett religiöst dravel som använts som hot för att få människor att foga sig. Nu har jag börjat se på detta annorlunda och utifrån människors behov och begär.

Vi människor har behov, både känslomässiga och fysiska, för att överleva. Sedan har vårt sinne skapat begär som vi egentligen inte behöver för att just överleva. Begären tror jag kommer ur att vi människor avskiljt oss från kärleken i oss, vår sanning om oss själva och om livet. För att döva känslan av vilsenhet att vi är avskiljda från något större som vi saknar och längtar efter så skapade vi begär som tröstar oss för stunden.

Själv har jag i detta liv kämpat med maten med den dövade jag min vilsenhet och sorgen att inte levt det liv som mitt hjärta velat att jag skulle göra. Två av dödssynderna höll mig fången i maten, njutningen/lustan samt frosseriet. Kampen har varit stor att frigöra mig från detta men jag har inte klarat det själv utan jag har fått en enorm hjälp från universum. Nu när jag frigjort mig kan jag äntligen känna vilka mina behov är och äta det jag behöver för att överleva. Men kampen är långt ifrån över, för överallt i min omvärld lurar dessa två dödssynder och jag vet att bara ett felsteg kan få mig att fastna igen, så det gäller att vara på sin vakt och hela tiden vara sann mot mig själv och mitt hjärta, inga kompromisser överhuvudtaget.

Ju mer man renar sig och sinnet blir klarare, så blir bilden av sitt eget liv och omvärlden ett ordentligt uppvaknande. Vad många det är som sitter fast i dessa dödssynder, fastbojade i sina sinnen och med hjärtan som sörjer över att förlorat kontakten med den själ som befinner sig i kroppen. Ju mer fri och friskare man blir desto tydligare blir denna bild, en riktig mardröm ser man runt omkring sig. Så många vackra själar runt omkring vår jord som är helt vilsna och fångade i sina begär.

Just nu går mina böner till att den gudomliga kärleken skall visa mig vägen hur jag kan använda mig själv, min kunskap och klarhet, den kärlek som nu så kraftfullt växer inom mig, till att hjälpa mina medmänniskor att frigöra sig från fångenskapen. Att ta sig ur dessa behov och synder är inget man klarar själv utan man behöver all hjälp man kan få från oss som frigjort oss men framför allt från alla osynliga kärleksfulla hjälpare vi har runt omkring oss ovan och på jorden. Bönen är kraftfull och bönen gör verkan. Tro mig! Sanningen skall göra oss fria och sanningen är kärleken i våra hjärtan som är direkt i kontakt med den stora universella kärleken som vill att vi ska leva i kärlek, glädje, harmoni, balans, överflöd och framgång på samtliga plan av våra liv.

Ljus och kärlek!  /Ulrica

Att finna sin inre källa av kärlek och kraft

Det är helt fantastiskt hur bönens kraft fungerar och hjälpen kommer till en och på alla möjliga vis. Det har jag verkligen blivit varse om den senaste tiden på alla plan av mitt liv. Idag var jag ute och plockade hjortron och under tiden så hade jag en konversation med mina vänner ute i naturen. Jag har fått till mig från så många håll nu att jag måste hitta min egen källa som fyller mig av kraft och styrka. Som medberoende är detta något helt nytt och jag har inte en aning om vad detta skulle tänkas vara som jag kan ägna mig åt. Jag har funderat mycket kring de råd jag fått hur jag ska komma underfund med detta. Så idag tog jag chansen att be om lite extra hjälp. Nu när jag satte mig framför facebook dök denna bild nedan upp. Notera rubriken, kan man få ett tydligare tecken? Till saken hör att jag fick frågan av min syster igår, - Ulrica, vad tycker du om att göra där tiden bara försvinner? Jag räknade upp några saker, fiska, gå i naturen, odla och skriva. Mina mästarkort har det senaste året otröttligen gett mig den Egyptiska Guden Thoth med ordet Write. Tror att mina hjälpare tycker att jag väldigt trög ibland :)

Jag älskar att skriva och tiden verkligen bara försvinner. För allt jag skriver kommer från hjärtat och jag får verkligen kraft och energi när jag gör detta. Så nu är det väl bara att börja lyssna på vad mina hjälpare försöker visa mig (ofta får jag kortet LISTEN :) tro vad det kan bero på). Bloggandet har varit ett sätt att göra detta men många gånger så blir fokuset på att man vill förmedla något till andra och då hamnar jag igen att göra något för andra och inte för mig själv.
Så nu måste jag nog börja avsätta tid då jag bara sätter mig ner och skriver det som kommer ur hjärtat för min egen skull.

Jag säger som jag sagt så många gånger. Be om hjälp till våra osynliga hjälpare och hjälpen ska komma. Jag upplever detta om och om igen. Jag är så oerhört tacksam över att jag återupptäckt denna fantastiska hjälp som vi människor har, om vi törs öppna våra hjärtan, tro, känna tillit och ta emot.

Ljus och kärlek!  /Ulrica

Medberoende

Jag har vikt hela mitt liv till att ta hand om andra människor och göra deras liv lättare, löst deras problem samt hjälpt dem att hitta nya vägar. Många gånger har jag själv sedan stått kvar och funderat hur det kommer sig att jag själv aldrig tar mig någon vart, utan att mitt liv bara står och stampar på samma ställe. Jag har i mitt personliga liv dragit till mig män som behövt struktur, som behövt en mamma.

Nu har jag äntligen landat i detta med hela mitt hjärta och verkligen insett vilka destruktiva mönster jag har som drar till mig så många svårigheter i mitt liv. Som medberoende tror man sig ha kontroll på allt, sig själv och sin omvärld. Så när jag läste om medberoende för ett par år sedan så kände jag igen mig i mycket men jag tyckte att jag hade kontroll på mig själv och visste vad jag gjorde. Jag fått lära mig den svåra vägen, för om man inte tar till sig eller uppmärksammar vilka mönster man bär på och skapar de förändringar som behövs kommer universum att göra livet tuffare och tuffare. För än om man inte är redo för att ta itu med den problematik man lever med så kommer det ändå att fortsätta ställa till problem och accelerera i sina ”biverkningar”.

När man är medberoende så ger man och ger och ger och ger….. med innebörden att energiflödet utåt till andra är stort medan energiflödet in till sig själv är i stort sett obefintligt. Då man hela tiden har sån fokus på att göra livet bättre för andra och tror sig få en tillfredsställelse i det så har man också stora svårigheter att ta emot något av någon annan. För mig ledde detta till, som jag skrivit tidigare, ”god natt” för lite över ett år sedan. Då hade jag gett ”ihjäl” mig både i jobbet och privat, då fanns det ingen energi alls kvar längre. Min fysiska kropp hade börjat signalera kraftigare genom att uppvisa tecken på ökad ohälsa och förra året så tog det även slut känslomässigt och mentalt. En medberoendeproblematik blir inte bättre av att man är högkänslig som jag är, tvärtom.

Nu har jag haft ett år av starkt helande att bli medveten om alla de mönster som gjort att jag hamnat där jag gjort. Jag kommit till uppbyggnadsfasen av mitt liv, att hitta mig själv, vem jag är och vad jag älskar. Jag har från flera håll fått till mig orden  – vad älskar du att göra? Till en början var dessa ord för mig svåra att förstå och jag hela tiden bara återkom till, att hjälpa andra. Mönstren är så starkt inrotade att det är skrämmande, för jag har inte en susning vem jag är och vad jag älskar. Doreen Virtue skrev på Facebook i dag  ”Do what you love and the money will follow”.  Jag vet inte vad jag älskar att göra, förutom att vara ute  i naturen och om jag inte vet detta, hur ska jag kunna hitta min passion som kan ge mig den ekonomi som möjliggör för mig att verkligen ta itu med allt i mitt liv, få tillbaka min frihet igen? Så för att få ordning på mitt liv måste jag nu ta reda på vad som ger mig kärlek, vad som fyller mig med energi. Men jag har inte blekaste aning för jag är så van att fylla och se andras behov och inte mina egna.

Till er som känner igen er i detta och förstår att ni har ett medberoendeproblem eller känner någon som lever med detta, så rekommenderar jag att ni läser boken 

Bli fri från ditt medberoende - 

sluta kontrollera andra, börja bry om dig själv

av Melody Beattie, kostar 170 kr på Adlibris http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172975342  






Jag läste min senast för 2 veckor sedan och då landade jag äntligen i hjärtat vilken problem detta skapade i mitt liv och vilka förändringar jag måste göra. Sedan sålde jag iväg boken som ett tecken på att nu är detta klart och jag släpper det för att leva balanserat och kärleksfullt med tyngdpunkten på mig i själv resten av mitt liv.

Glöm inte att be dina fantastiska hjälpare ovan och på jorden om hjälp för att kunna ta dig ur detta. Som medberoende tror man sig fixa allt själv men det gör man inte och det första steget till tillfrisknande är att öppna upp och lära sig ta emot hjälp från sin omvärld.

Ljus och kärlek!   /Ulrica