Det är mycket helande som sker nu med oss människor och med helandet så tvingas vi också möta mycket av våra rädslor och gå igenom många svåra känslomässiga händelser. Enligt den kinesiska läran så är det här året, ett år av fysiska yttre förändringar. Detta har jag verkligen blivit varse om dels hur jag själv förändras fysiskt men även de yttre förändringar som pågår i mitt liv. Många själar som lämnar jorden nu, djur som människor, som en del av att vi som blir kvar ska kunna gå in i det nya. Jobbigt är det när de som man älskar måste gå vidare, speciellt när det blir för tidigt när man ser till åren. Många gånger förstår man inte meningen med de förändringar som sker och man kan uppleva känslor av ilska och bitterhet. Det är ok att känna alla känslor som kommer. Jag tror att jag gick igenom hela känsloregistret efter jag tog bort Isa, till och med lättnad, då mina skuldkänslor över att inte ha räckt till hela tiden gjorde sig påmind. Så alla känslor kan komma och man skall tillåta dem. Känna dem och släppa. Gråta och sörja.
I tider som denna är det viktigt att också påminna sig om att det just finns en mening med allt som sker än fast vi just i stunden inte kan se det. Att mitt i sorgen tillåta sig känna glädjen och tacksamheten över det som varit men också inse att nu släpper jag taget för nu ska något nytt in i mitt liv. Kärleken vill att vi ska växa av kärlek och ur kärlek och det är just de svåra stunderna som får oss att göra det. För det är de svåra stunderna som gör oss medvetna om oss själva, livet, tacksamhet, kärlek, glädje och allt annat som vi tar för givet när livet går sin gilla gång.
Vår sista vecka tillsammans innan Isa blev sjuk, så hade det börjat dyka upp tankar på en ny hund i mitt liv. Jag har alltid sagt att min nästa hund ska bli en labrador och dessutom har jag känt att det kommer att bli en hane. Dessutom har jag nu börjat finna föreningar och intressen som jag skulle vilja aktivera mig i tillsammans med en hund, så visionerna på framtiden och vad jag skulle vilja göra började dyka upp den veckan. Samtidigt så sa jag till Isa -men du ska vara kvar i mitt liv ändå, glöm inte det! Nu är det ju inte jag som bestämmer, så det blev inte så.
Igår var vi ner till havet. Jag går motvilligt ner dit numera då det var min och Isas plats och den är så mycket förknippad med henne. Igår gick vi ändå dit och då upptäcker jag att min grannes båt draggat och ligger och slår mot bryggan. Det har blåst 20 m/s de senaste dagarna så det kunde ha slutat illa för den båten. Vi promenerade hemåt och jag gick in och berättade för grannen att han måste gå ner och ta reda på båten innan den går sönder. Berättar samtidigt att vi varit tvungen att ta bort Isa för 2½ vecka sedan. Samtalen löper och helt plötsligt säger Lars, - jag blev erbjuden att ta en 4-årig labrador hane för omplacering pga allergi i hemmet. Lars och Barbro har precis tagit bort sin spets. Kanske det är något för dig, säger Lars.
Plötsligt faller allt på plats, varför alla dessa visioner och drömmar dykt upp den där sista veckan, varför det blev ett så snabbt slut med Isa. Det nya är på väg nu och innerst inne i mig så visste jag allt det här. Mitt hjärta har sedan månader tillbaka skickat mig viskningar och bilder på vad som komma skulle och i mitt hjärta så visste jag att Isa inte kunde följa med mig in i det nya. Hon kom till mig för att förbereda mig för det nya och nu är det nya på väg och då är det dax att säga farväl och välkomna framtiden.
Sorgen är lika stor ändå än fast hjärtat vet och sorgen är för de flesta människor ännu större när det gäller att förlora en mänsklig själ. Jag har alltid varit annorlunda där för jag har klarat av att förlora människor i mitt liv bättre än mina djur. För mig är det själar jag har i mitt liv, människor eller djur, vissa står en närmare oavsett den form man intagit, så sorgen varierar beroende av själen som försvinner. Mina djur har varit de som kommit med den stora villkorslösa kärleken som givit mig styrkan och kraften. Tyvärr har jag inte haft så många sådana mänskliga själar i mitt liv med denna kärlek och djuren har därmed fått en större plats i mitt hjärta.
Enligt kineserna kommer nästa år att fortsätta med förändringstemat men handla mer om de inre förändringarna. Med tanke på hur detta år varit har jag och min syster sagt att vi ska gå i idé nästa år för att orka med :)) Vi får de prövningar vi orkar med och ska gå igenom, allt för att vi ska växa som kärleksfulla och ödmjuka själar men det gäller att vi ser det och förstår att vi i allt det svåra vi går igenom måste se kärleken och glädjen i det som varit, släppa taget, helas och gå vidare in i framtiden med ett mycket större kärleksfullare, ödmjukare, tacksammare hjärta. För ju mer vi öppnar upp och fyller oss med kärlek, desto mer kärlek och lycka kommer in i vårt liv. Prövningarnas tid är här nu och nu gäller det att verkligen känna tillit och tilltro till det högre och glöm inte, BE OM HJÄLP, när du inte orkar mer, när det blir för mycket, be om hjälp och hjälpen skall komma. De vill att vi ska uppmärksamma att de finns för oss och att vi inte är varelser som lever utan förankring enbart detta liv på denna jord. Vi är inte ensamma, vi är här för att lära och växa och inse att det finns något större som kommer med kärlek och hjälper oss om vi ber om det och vänder oss till dess källa igen.
Lite helande musik att glädjas och sörja till och komma ihåg att vi inte är ensamma och övergivna när någon lämnat oss. Våra älskade finns kvar men i en annan form och fortsätter att fylla oss med Guds kärlek.
http://www.youtube.com/watch?v=CmtsJCXspjc
Ljus och kärlek! /Ulrica
"No", God replied, "I'm afraid you don't understand what I've created.... in just a few moments measured by my time they will be there."
