Dödens närhet gör oss små och ödmjuka och tar fram vår sanna essens. Dess närhet hjälper oss till läkning men dess viktigaste aspekt är att hjälpa oss frigöra från mänskliga tillkortakommanden och närma oss vårt sanna jag, vår själ och den allsmäktiga kärleken. Den erbjuder att släppa, förlåta och älska till fullo den tid som är kvar. Tacksamma är vi som känt och sett dess närhet och får leva vidare med en ny syn på livet, människor och oss själva. Tänk att så mycket visdom, erfarenhet och kärlek kan komma ur något, för oss människor, så mörkt och skrämmande.

Fuck Cancer

Ett ord man ser snart överallt, speciellt på facebook. Det skrivna nedan hittade jag där och säger något otroligt viktigt för framtiden när det gäller vår hälsa och överlevnad. Min och tidigare generationer har levt i okunskap kring hur allt fungerar och påverkar. Men de senaste 10-15 åren har kunskapen ökat och nu handlar det mer om vi vill lyssna eller blunda. Hur vi lever och förstör jorden påverkar också vår hälsa. ALLT ÄR ETT. Nu handlar det om att ta eget ansvar för vår egen hälsa och allas gemensamma. Vi kan inte längre fortsätta leva som vi gjort och låta samhället ta ansvar för vi blir sjuka och där igenom få hjälp som många gångar botar symtom men som inte förbättrar vår gemensamma hälsa. Tänk alla mediciner som människor äter och som spolas ut i avloppen och kommer tillbaka till oss genom dricksvatten. Alla är vi medicinerade idag, vare sig vi vill eller inte. För allt går inte att rena bort. Tänk alla barn som drabbas och blir sjuka i tidiga åldrar, sjukdomar som påbörjats redan i mammas mage. Tänk alla massvaccinationer som pågår, där mkt är helt i onödan och som bara gynnar läkemedelsföretagens pengavinster.Nu gäller detta inte enbart cancer utan alla sjukdomar. Vi är alla olika mottagliga för påverkan av alla gifter, vi är alla olika känsliga för stress. Vissa får cancer, andra får neurologiska sjukdomar. Själv har detta drabbat mig och min son genom försvagat energiförsvar, energiskydd och ökad känslighet. det som samhället kallar autism. Symtomen och sjukdomarna är många men i princip är det mesta ett bevis på att våra kroppar och psyken är utsatta för situationer och ämnen i vår omvärld som inte är hälsosamma och livsbefrämjande utan istället skapar sjukdom.
Ansvaret är vårat eget nu och vi kan inte längre lägga över det ansvaret på andra. Vill vi leva och vara friska måste vi nu vakna och se saker och situationer som de verkligen är och göra det som skapar friska och balanserade människor.Skapa hälsa för hela vår omvärld och allt vi lever tillsammans med här. Ingen annan än DU tillsammans med dina medmänniskor kan göra det. INGEN!!! Ansvaret är DITT!

Ljus och kärlek och Hälsa!  /Ulrica

Vägen tillbaka

Tänk om jag vetat det jag vet idag. Vetat vad jag hade framför mig när jag skrev det sista inlägget för några år sedan. Det är väl tur att vi inte vet vad som väntar oss, då skulle väl hela våra liv fokuseras på att oro oss och invänta det som är mindre bra.

Livet har återvänt och stabiliserats men nu kommer tankarna. Vem är jag nu? Vad gör jag nu? Vanan att alltid kunna styra mitt liv. Vanan att alltid ha kraften att sätta fart, göra de förändringar jag önskar. Den friheten är nu borta. Hur tar jag mig tillbaka är frågan som uppehåller mina tankar mycket. Går det att ta sig tillbaka? Är det meningen att man ska ta sig tillbaka? Kanske allt hänt för att jag inte längre ska forcera livet i jakten på att finna mig, min ro. Kanske detta är för mitt eget bästa för att få mig att stanna upp, tvinga mig att söka inom mig och inte utanför.

Vad gör jag nu?

 

 

Tänk om man i förväg kunde förstå vad det egentligen innebär, när orken tar slut. Som ett bilbatteri, skillnaden är att det inte går att sätta i ett nytt, bara lära sig leva med den lilla mängd som genereras från dag till dag. Något tack handlar det inte om för mig, utan att de val jag gjort måste jag själv ta ansvar för. Ibland innebär det att man måste offra sig själv för någon annans bästa. Dock vet jag att jag har gjort mitt yttersta för att min son ska få den bästa och tryggaste uppväxten utifrån de behov han haft och vår livssituation. Det ger mitt hjärta frid och en tröst de dagar orken är som minst och frustrationen som störst. Att inte kunna styra över sig själv, sitt liv och sin kropp. För mig som är fostrad ur, man är någon/något när man presterar, är detta en ny lärdom. Vem är jag om jag inte presterar, var hittar jag då mitt värde? Var får jag då min bekräftelse på att jag är någon?

 

Nu när jag sitter här hemma och tystnaden översköljer mig. Då kommer drömmarna, då ser jag visionerna. Jag hör mitt hjärta, jag kan se min väg skönjas. Men min fysiska kropp säger

 

- Nej Ulrika! Jag orkar inte följa dig mer i dina upptåg. Jag vill så gärna men jag har gjort allt du önskat, än fast det många gånger varit mer än vi båda orkat. Nu kan jag inte stödja dig längre. Nu är det på mina villkor, inte dina.

 

Frustrationen växer. Nu har jag tiden. Nu när tystnaden är närvarande så ofta, hör jag mitt hjärtas längtan. Jag har ju nu kommit till den plats som jag jobbat för, med den man jag så länge sökt. Nu kan jag äntligen förverkliga mitt hjärtas längtan men kroppen orkar inte. Behöver jobba för att få en inkomst men kroppen orkar inte. Finns ingen som helst stresstålighet kvar. Kan inte vara i samhället med andra människor några längre stunder. Intrycken är för många och för stora. Hjärnan fixar inte att sortera och stänga ute all energi som kommer. Får inte bli någon mer stress för då slås min fysiska kropp ut ännu mer. Vet inte hur mycket mer den kommer att tåla innan något går sönder och slutar fungera. Rädslan över att även jag ska drabbas av någon allvarlig sjukdom.  Måste hela tiden balansera. Får inte bli sjuk!

 

Jag är nu ensam med min 7-åring sedan hans pappa dog i höstas. Jag är inte ensam i realiteten men när det kommer till det yttersta ansvaret så är jag ensam. Vad händer om jag också blir sjuk. Vad händer med honom om jag också måste lämna i förtid. Får inte tänka dessa tankar för jag känner hur stressen ökar och hur kroppens nedbrytning ökar. Men vad skulle hända med honom då, om det ändå skulle ske? Ingen vet hur det är och kan förstå, om man inte levt med ett barn som har sån stor sårbarhet. Vad som krävs, all planering för att allt ska flyta, för att det inte ska braka ihop och vi måste börja om igen från noll med att skapa trygghet. Jag har ju i 7 år sopat banan framför honom så ren som möjligt för att han ska må bra, orka med det han möter, ha lagom långa dagar i den sociala omgivningen, balanserat med lugn och ro hemma. Hela tiden hålla balansen mellan ett aktivt liv och vila.

Allt det som jag fått lära mig att klara av själv under min uppväxt. Mitt barn ska inte behöva kämpa med samma som jag. Man vet att man är annorlunda men man vet inte vad det är som skiljer eller hur man ska hantera det. Man känner av en massa men man förstår inte att det mesta inte kommer från sig själv utan från sin omvärld. Jag fick ta den svåra vägen och i och med det har jag redskapen och kunskapen som jag kan överlämna till mitt barn. Mitt stora kall i livet är nog att guida honom i sin öppenhet och känslighet. Att beskydda honom från sånt jag kan och lära honom skydda sig själv när jag inte är närvarande. Se till att det finns andra vuxna som tar vid när det behövs. Förbereda honom för världen, att kunna gå ut med sin öppenhet, nyfikenhet och kärlek och sprida den, utan att själv ta allt för mycket skada. Jag kan lära honom göra annorlunda, göra bättre, välja andra sätt och vägar än vad jag gjort. Jag tog den svåra vägen för att kunna hitta redskapen och kunskapen. Jag kan lära vidare!

 

Tror därför rädslan är så stor att jag också måste lämna i förtid. Jag är inte klar, jag är inte klar med det jag måste lära honom. Han är inte beredd än, jag är inte beredd än. Jag kommer att veta när det är dags, dags att släppa taget och låta honom prova sina vingar. Då kommer jag att finnas här. Då kommer han att kunna återvända hit, återhämta sig, få råd, vila. Men det är många år kvar tills dess. Måste ta hand om mig själv nu. Måste finna friden inom mig, så jag kan läka, så jag, min själ kan få bo kvar i den kropp som skänkts mig.

 

En dag i taget är verkligen vad som gäller nu. En dag i taget utan stress, utan för mycket tankar och oro. Jag är så oerhört tacksam för Anders i himlen som hjälper mig med att ge Elis det han behöver för att han ska må bra och ha ett det bästa liv han kan få. För min stora kärlek Åke som fyller mig och mitt liv med så mycket kärlek, glädje och livskraft. Du är mitt reservbatteri som tankar mig när jag behöver få ny kraft. Vad skulle jag ha gjort utan dig. Men min allra allra största kärlek är min fina Elis. Varje dag med dig är så lärorikt och fylld av din kärlek och omtanke för mig, oavsett mitt mående.

Ljus och kärlek! /Ulrika

 

 

Gravidshoppen

Vill rekommendera min vän Annelies hemsida Gravidshoppen, där hon säljer hjälpmedel för dig som är gravid. Gå in och kika.


 http://www.gravidshoppen.se/valkommen-till-gravidshoppen-c-150-1.aspx

Ljus och kärlek! Ulrica

Hay House World Summit 2013

Fick tips av min svägerska att Hay House nu lanserar intervjuer/föreläsningar 1-10 juni med de ledande i världen av personlig och andlig utveckling, Louise Hay, Wayne Dyer, Doreen Virtue och många fler. Grundmaterialet är helt gratis, så gå in och registrera dig och ta del av deras erfarenheter och livsresor. Brukar alltid komma vägledning som man behöver höra. ♥ ♥ ♥

Länk till registrering för att få materialet till sig http://www.hayhouseworldsummit.com/home-registered/#.UZnul7QFk1s.facebook

Ljus och kärlek!   /ulrica

Momsbefria alternativmedicin - skriv under namnlista för en modernare "friskvård" på lika villkor

Vill slå ett slag för första steget till att få mer frihet att kunna välja alternativmedicinska behandlingsformer ur det ekonomiska perspektivet. Möjligheten finns för alla men då det är ett mycket dyrare alternativ är det inte ett jämlikt perspektiv oavsett ekonomi. Vi som inte har de ekonomiska möjligheterna tvingas välja traditionella sjukvård och många gånger inte få den hjälp som vi önskar och som vi vet vi kunnat få hos en alternativmedicinare. Det är en stor frustration och jag har själv varit i denna onda cirkel.

Nu måste vi börja arbeta för vår frihet att oavsett ekonomisk utgångspunkt kunna ha likvärdiga rättigheter att själva få bestämma vem som ska hjälpa mig med min hälsa. Detta kommer nog att bli en långsam kamp då läkemedelsindustrin tjänar så enorma summor pengar på vår ohälsa och de kommer nog inte i första taget släppa den "ko". Så vi behöver samla alla våra krafter och tillsammans slås för vår hälsa och det handlar inte  egentligen bara om pengar, utan att ta ansvar över hur vi uppnår hälsa.

Det är väldigt lättsamt att gå till en läkare och godta deras åsikter och bara acceptera det och äta mediciner kanske för resten av våra liv. Men det är ju inte bara jag som påverkas. Tänk så mycket våra läkemedel förstör genom att det spolas ut genom våran avföring och kiss tillbaka till Moder Jord och tillbaka till oss igen i vattnet som vi dricker. Fler och fler rapporter kommer på hur lite som renas av det som återgår. Om vi inte tar itu med grundproblemet till våran ohälsa så kommer den att fortsätta att finnas och göra att vi mår mer och mer dåligt och fler sjukdomar uppkommer. Vi behöver äta fler och fler mediciner och ju mer i obalans vi blir, desto sämre mår vi även själsligt och vi slutar lyssna på våra kroppars behov och signaler och många gånger blir vi mer och mer självdestruktiva i våra beteenden. Alla negativa beteenden och situationer vi möter i vår omvärld uttrycker brist hälsa på något plan. För en individ som har hälsa och är i balans flödar av kärlek och positivitet.

Lika möjligheter att kunna välja när jag vill gå till en alternativmedicinare och när jag vill ha hjälp av den traditionella sjukvården, oavsett ekonomisk situation, det är framtiden. Den traditionella sjukvården behöver ha hjälp av den alternativa för de kommer aldrig att kunna utifrån sina värdegrunder kunna ge en människa en fullständigt bra hälsa. Ansvaret ligger hos själva som lever i våra kroppar. Ansvaret ligger i att möta sig själv och göra upp med det som skapar vår ohälsa som 9 gånger av 10 kommer ur känslomässiga och mentala upplevelser som vi inte bearbetat.

Nu är det dags för pengarna att sluta styra. Nu är det dags att säga stopp och börja se oss själva, våra känslor, tankar och fysiska kropp. Se vad det är som de försöker säga oss, varför vi mår så dåligt till både kropp och själ. Till detta behöver vi både traditionell och alternativ sjukvård som vi kan välja på lika grunder oavsett våra levnadsvillkor. Den traditionella sjukvården behöver komma ner från sina höga hästar och inse att de behöver samarbeta med det alternativa och gör det inte det som är det upp till oss som lever i detta land att tvinga dem att inse att det är vår vilja och önskan och att det skall vara lyhörd för detta.

Hemsidan där du kan skriva under detta
http://newsvoice.se/2013/03/18/momsbefria-alternativmedicinska-behandlingar-jamstall-funktionell-naturmedicin-med-skolmedicin/

Sprid vidare, så vi får många som skriver under och visar vår önskan av "friskvård" på lika villkor.

Ljus och kärlek!   /Ulrica

Vårt arv, vårt helande och vårt återtåg tillbaka till vårt ursprung.

Älskar när jag får mina aha-upplevelser, när allt faller på plats. Jag har alltid skämtat om att jag ärvt det värsta sidorna från mina föräldrar. Idag så såg jag bara så tydligt att karma inte bara handlar om vad jag ärver från liv till liv utan också att de människor som har samma saker att arbeta sig igenom också följs åt. Att man väljer att födas in i familjer som håller på att arbeta med samma sak. Därför ärver man även när man föds den livsläxa man ska ta över efter sina föräldrar, som de inte ännu kunnat ta sig igenom och läka. När jag föds axlar jag detta karma och fortsätter vårt gemensamma arbete att skapa medvetenhet, släppa och läka de svårigheter som vi bär på, känslomässigt, själsligt och mentalt. Vi arbetar på det tillsammans med våra föräldrar och syskon medan den finns och för över det till nästa generation när den föds. Sakta men säkert så minskar denna läxa och helande sker allt eftersom. Har säkert hört detta från andra och mentalt tagit in det men det har nu landat i mitt hjärta och då ser man det helt plötsligt så klart.

Jag har läxor jag arbetar med varje liv och väljer den familj som kan hjälpa mig med det när jag föds. Eftersom man har samma sak att fortsätta bearbeta och förbättra så har man också mött samma själar i olika liv. I livet som man nu lever drar man också till sig människor som klart och tydligt visar på de mönster som följer en och som är ens livsläxa. Gång på gång dyker de upp för att skapa medvetenhet och få ett avslut.

Nu när jag sett mina mönster och börjat förstå vad jag arbetat med hela livet och många liv innan, så kan jag också se puzzlet av människor som kommit och gått i mitt liv och jag ser också tecknen de gett mig och försökt visa mig. Allt omedvetet från allas sida. Man lever som i en dimma av verkligheten och förstår inte när man är mitt upp i det, vad det är den läxa som pockar på. Gång på gång nöts samma visa, om och om igen, tuffare och tuffare, allt för att vi ska vakna och inse vad som man måste möta och släppa.  Vi tar över detta arbete från vår familj och vårt uppdrag är att slipa ner dessa mönster så de blir mjukare, kärleksfullare, tacksammare och mer balanserade för varje liv, varje generation. Allt eftersom så närmar vi oss ett hjärtöppnande och ett starkt helande. Så mycket sorg, besvikelser och ilska som ska upp och transformeras till kärlek och empati för sig själv och hela sin omvärld. Allt är ett, vi är en enhet sprungna ur samma källa. All fördömande av en annan människa är ett fördömande av en själv, för allt som en annan människa är, det bär vi själva på mer eller mindre.

När hjärtat öppnas försvinner fördömandet, för ur kärleken kommer empati och medkännande och det är det som kommer att heala världen. Ju mer kärlek och empati vi känner för människor och situationer desto mer läkande kommer det att ske. Ibland sker detta helande först inom familjen där vi har grunden för det som vi arbetar med. Ibland måste läkande börja utanför för att sedan sprida sig till familjen. Ibland måste man bryta med sin familj för att kunna ta helandet till nästa nivå och nästa generation. Men när det väl sker, så sprider sig kärlek och empatin inom oss och till omvärlden och vi lär oss att känslomässigt, mentalt och andligt skicka kärlek och empati till varje händelse och människa i världen, vi ser och vi vet vad de kämpar med. Vi förstår varför alla dessa situationer uppstår, vi förstår allt lidande och vi känner enorm tacksamhet för de medlevare som lider i tysthet med mod och styrka för att vi ska lära oss vår livsläxa, människa, djur och allt annat som genomsyras av den kärleksfulla livskraften som försöker visa oss vägen tillbaka till kärleken.

Vi inser också vikten av att hjälpa varje själ som lever här och att det är lika viktigt som att hjälpa sig själv. Alla är ett och egoismen, det som skapar ondska, kan inte längre ha någon makt. Hjärtat återfår sin kraft och kärleken tar kontrollen över egot, som nu tjänar hjärtat och kärleken igen, precis som det ska vara. För när hjärtat stängs, så förlorar våra tankar och känslor riktning, då tar det egoistiska över för att skapa en trygghet i all den rädsla som vilsenheten skapar. Ur detta skapas alla dessa händelser och upplevelser som många förknippar som ett dåd av ondska och djävulens verk. Men det är ingen yttre kraft, allt skapas i vårt inre då vi förlorar kontakten med det som skapat oss, kärleken. Se så mycket smärta och lidande detta orsakar, andra människor, djur, Moder Jord, hela naturen.  Förmodligen så skapas störningar i det stora kärleksfulla alltet, precis som en cancersvulst i den mänskliga kroppen.

Jag har nu erfarit ett stort hjärtöppnande och uppvaknande. Jag har sett och jag har förstått vad jag arbetar med och för. Prövningarna är inte över, långt ifrån men med klarhet så kommer jag att kunna möta dessa med större kärlek, förståelse och tacksamhet och det tror jag kommer att hjälpa läkningen att ske mer balanserat och fridfullt. Mina böner handlar helt och fullt ut nu om att jag själv och hela min omvärld tar tillbaka kärlekskraften i våra liv och att vi fylls med stor villkorslös kärlek till oss själva och allt vi lever tillsammans med.

Ur kärlek är vi skapade, fulländade och vår själ leder oss tillbaka att återförenas till fullo med denna kraft. De kommande generationerna kommer att göra så mycket helande tillsammans. I en stor gemenskap med Moder Jord, den kvinnliga kraftens vägledning och styrka, kommer kärlekskraften att för oss samman och visa oss hur vi kan läka och förenas i en stor kärleksfull enhet igen.
Målet, den villkorslösa och flödande kärleken!

Ljus och kärlek!   /ulrica

Svenska Gudinnekonferensen 2013

Måste så ett slag för denna intressanta tillställning som äger rum i månadsskiftet augusti-sept. Så mycket bra föreläsningar och aktiviteter. Hoppas verkligen att jag kommer att kunna åka dit. Länk till hemsidan

http://www.swedishgoddessconference2013.com/index.html

Östra Berget Söderhamn Helsingland
30 augusti - 1 september 2013

Magin av Rhonda Byrne

Fick boken Magin av min älskade syster Emma i julklapp. Har de två andra böcker, Hemligheten och Kraften sedan tidigare och varje bok har gett mitt liv mer och mer klarhet. Så förväntningarna var stora inför denna och den gjorde mig inte besviken, tvärtom. Vilken fantastisk gåva Rhonda Byrne har gett oss människor genom dessa böcker. De visar oss allt vi behöver veta för att få kärlek, glädje, harmoni, balans, överflöd och framgång på samtliga plan av våra liv. Detta är Guds ord om hur livet ska levas och det beskrivs på ett sätt som alla människor kan förstå. Nu gäller det bara att öppna upp och ta till sig.

För människor som mig själv som tvingas gå den svåra vägen och möta sig själv genom olika fysiska prövningar kommer att förstå och kunna ta till sig dessa böcker lätt och införa dessa tankesätt relativt snabbt. För när man gått den hårda vägen så förstår man innebörden med hjärtat och då går det snabbare att få med  hjärnan på tåget och när hjärta och hjärna möts i samförstånd, det är då magi uppstår. Jag hade redan förstått det som Magin beskriver och börjat inrätta mitt liv efter det. Då man mött svårighet på svårighet och nått botten, så ser man kärleken, glädjen och skönheten i det lilla. Då uppskattar man allt man får till sig, sin hälsa, att kunna andas, att helt enkelt få leva. När jag fick boken och började läsa den fick jag en bekräftelse på det jag själv upptäckt genom de senaste årens motigheter och så här efteråt känner jag bara, tack! för att jag fått gå igenom allt detta för det har gjort mig ödmjuk och tacksam för livet och allt jag får uppleva. Alla måsten och krav, rädsla och oro har jag sagt adjö till. För när man möter all sin rädsla och ser att man överlever och livet går vidare oavsett, då infinner sig tacksamheten för det man har i sitt liv. Då finns det inget att vara rädd för längre, bara en massa att vara tacksam för. Vilken befrielse och kraft det ger en.

Boken kommer att vara ett jättebra stöd för mig att fortsätta praktisera det som jag nu upptäckt och förstått är en stor grundsten till en lyckligt och kärleksfullt liv, utan rädsla. Den har mycket bra övningar som man dagligen kan jobba med, så man blir påmind om vad mycket bra och fantastiskt som man har i sitt liv som de flesta av oss bara tar för givet.

Jag är otroligt tacksam till Rhonda Byrne som skrivet denna bok, för all den hjälp som den skänker mig och till min syster som gav mig den som en hjälp att fortsätta framåt. Det är kärlek mina kära vänner, på högsta nivå. 

TACK! TACK! TACK!

Ljus och kärlek!  /Ulrica 

HSP-artikel Aftonbladet c/o Hannah Amanda

Så där ja, då var nästa intervju publicerad. Denna gång i Aftonbladets nya bilaga c/o Hannah och Amanda. Denna artikel handlade om HSP med inriktning mot relationer och kärlekslivet. Tidningen finns att köpa i affärerna fr o m idag den 1 november. OBS!omslaget är från förra numret.

Förra veckan satt jag intervju med Allers. Den intervjun blev jättebra. Jag blev så nöjd med det som skrivits, så nu håller jag alla mina tummar att även den artikeln kan vara till hjälp för människor som lever med HSP. Hemmets Journal ringde mig dagen efter men när de hörde att jag redan gett en intervju till Allers så drog de sig ur, då det är deras konkurrent :)

Skrivandet ligger nere för tillfället då jag kämpar med min hälsa och ätandet. Varit in på VC idag och lämnat ytterligare prover, en massa för allergier samt kortisol. Nu ber och hoppas jag på att det kommer något ljus i tunneln av detta, annars så vet jag inte vad jag gör för vikten fortsätter neråt och mina njurar skriker och gör ont. Eller, jag vet vad jag ska göra då, det
som jag egentligen skulle gjort först men som min ekonomiska situation sätter lite bromsar för, ta hjälp av den alternativa medicinens diagnostik. Det är så himla synd att vi måste betala alla de kostnaderna själva. Börjar verkligen bli dags att på allvar kunna få subventioner på att gå och få hjälp av alternativa läkeformer. Vi som är sjuka behöver det och den traditionella sjukvården behöver ha den avlastningen för de kommer inte att klara av det ökande trycket av människor som behöver läkning och healing på så många olika plan. Synd att det ska vara så himla svårt att kunna öppna upp sig och samarbeta. Det drabbar oss alla.

Ljus och kärlek!  /Ulrica

Att följa sina drömmar och sitt hjärta

Igår uppfyllde jag en av mina drömmar som jag haft hela mitt liv, att få sjunga i kör. Hjärtat sjunger av glädje i dag och jag är så stolt över mig själv att jag utmanade mig och följde den längtan jag burit på så länge. Sedan som allt annat i mitt liv så är det antingen eller. Så min inledning på sångkarriären blir en konsert med Anna-Lotta Larsson i Nordmalings kyrka den 30:e november, tätt följd av 1:a adventsång i kyrkan på söndagen samt julkonsert den 16 december. Det är ju bara lite över en månad dit och inte kan jag läsa noter som alla andra gör men jag hänger med och sjunger och är glad. Det är väl det viktigaste! 

Vilken ångest det är när man behöver göra något som man känner så stor rädsla för. Gamla, gamla minnen ligger och gnager och överförs till varje ny sak som man ska pröva i sitt liv. Att lämna det invanda, trygga och ge sig ut på ett nytt äventyr. Det är ju så otroligt viktigt att göra det, för det är ju så universum kan hjälpa en att komma dit man vill och få det liv man drömmer om. Men rädslan och otryggheten vill gärna ta över. Så jag har i flera dagar nu i mitt huvud upprepat böner till änglarna att få hjälp att släppa denna rädsla, hjälp att följa hjärtat och inte svika mig själv igen, hjälp att frigöra mitt karma av utanförskap. Just innan jag åkte igår skickade jag reiki till hela situationen och bad ärkeängel Mikael och änglarna att fylla mig med mod, styrka och kraft men även harmoni ro och frid att klara av detta. Kvällen blev helt fantastisk, så underbara och kärleksfulla människor som var där och så roligt att få sjunga. Vilka energier som sätts igång när 35 pers börjar sjunga av all kraft. Under uppsjungningen trodde jag att jag skulle tuppa av för det vibrerade i hela mig och skakade loss alla energiblockering som jag haft och allt började rusa för fullt i hela kroppen. 

Så vad du än längtar och drömmer om, tveka inte. Be änglarna hjälpa dig att få möjligheten till dig och när dagen infinner sig och det känns som man ska dö av oro och ångest, be änglarna, gud och alla dina andra hjälpare att stödja dig i genom det och fylla dig med styrka, mod och lugn. Be dem vara nära och hjälpa dig att ta dig i genom alla hinder av rädsla som blockerar dig att följa dina drömmar och hjärta. 

Ha en underbar helg. Ljus och kärlek till er alla! ♥♥♥

Tider av helande

Åh vad jag skriver lite nu, upptäckte jag precis. Känner mig som jag befinner mig i en dimridå och dagarna bara kommer och försvinner, utan att jag hinner med.

Det har varit tuffa månader, de senaste. Sedan mitten av juni har jag gått ner snart 20 kg. Tappade 12 kg under de sista veckorna i juni, åt i stort sett ingenting. Sedan stabiliserade det sig under juli, för att kraschlanda totalt i augusti. Jag hade i stort plockat bort mjölk och gluten, fuskade lite i somras när jag var ut och jobbade men sedan när jag började titta närmare så insåg jag att det fanns väldigt mycket gluten och mjölk i sånt som jag inte trodde innehåll det. För 4 veckor sedan plockade jag bort all gluten, mjölk, processad mat, tillsatser och efter 3 veckor, förra veckan, började magen fungera igen. Dessutom har jag varit så noga med att värma maten lätt, inte steka. Jag hade helst velat gå över på RawFood men mitt matsmältningssystem är alldeles för svagt för att klara av att ta hand om sådan mat. Så nu blir det kokt mat eller mat som får gå sakta på låg värme i ugnen. Har också insett att min kropp behöver någon form av animalisk protein, så nu blir det ett ekologiskt ägg per dag samt fisk i någon form. När jag hittar någon närliggande gård där man kan köpa kött från djur som endast betar och går ute hela året, kan jag tänka mig att börja äta det igen.

Känns som den övergång i ätandet som jag ska göra måste få ta sin tid så alla delar hinner med. Det är så lätt att huvudet fattar galoppen väldigt snabbt men även den fysiska kroppen måste hinna med och acklimatisera sig, ställa om sig. Det är väl ett av mina stora problem som jag jobbar med hela tiden. Jag är väldigt snabb i tankarna och när väl kontakten mellan hjärta och hjärna fungerar, rusar jag iväg och gör det hjärtat vill alldeles för fort så alla delar inte hinner med och jag hamnar otakt med mig själv och den plan som finns för mig. Det leder ofta till att jag hamnar på omvägar som blir mycket jobbigare än vad det behövt bli. Så just nu försöker jag lyssna och ha tålamod och rätta till det som går för snabbt, som det här med matomställningen.

Jag har ju sagt hela tiden till mina hjälpare ovan att jag själv inte kommer att klara av att sluta äta den mat som jag inte tål och som jag varit beroende av. Matberoende är beroende, precis som vilket beroende som helst och för att komma sig ur det så behöver man hjälp. Så att jag blev sjuk av den mat jag hade ett beroende till, är i det stora hela en välsignelse och jag är så tacksam över den hjälp jag fått. Dock är det också en stor sorg för det känns som man förlorat sin allra bästa vän, den njutning som gav en tillfredsställelse och lugn.
Sorgen har också varit att jag tappat lusten att baka och laga mat som har varit något som jag tyckt varit så roligt samt min stund av meditation. Fast nu börjar idéer komma på hur jag kan fortsätta ta tillvara på detta intresse men utveckla det till något annorlunda. Vi får se vad framtiden har med sig.

Har också börjat ta itu med den isolering som jag satt mig i de senaste åren. Jag vet att jag behövde denna tid i ensamhet för att göra de omställningar som jag nu gjort och som fortsätter ett tag till framöver. Men längtan efter att engagera mig och finnas till hand för mina medmänniskor igen har växt sig starkare. Dessutom hade en längtan och ett hopp börjat växa i mig när jag sett att Svenska kyrkan även gått in i en förändring. Så jag tog kontakt med dem med utgångssyftet att ge bort lite barnkläder till de som behöver i kommunen och passade samtidigt på fråga om de inte behövde någon extra hand frivillig till de aktiviteter som de har. Så nu är jag med på deras träff på måndagar som de har för sjukskrivna och arbetslösa. Bara det att få komma ut och träffa andra var så himla roligt, utan krav, prata och umgås. Dessutom ska jag få hjälp att komma igång med virkningen igen och lära mig att läsa mönstren, som är så svårt och hindrade mig att komma vidare när jag inte hade någon att fråga. I morgon ska jag och sonen vara med på gudstjänsten, för kantorn hade en barnkör som skulle sjunga men ingen som kunde sitta med dem mellan uppträdandena, då hon själv spelar orgeln. Ser fram emot att få vara med på gudstjänsten och komma in i den lokal som är så förknippad med gud och den andliga kärleken. Jag har ju saknat så att ha något ställe att gå till där denna energi är lite extra kraftfull. Hoppas det känns bra i morgon, då kan jag tänka mig att fortsätta göra detta tillsammans med Elis. Ska ha träff med diakonen och prästen framöver för att se på vilket sätt jag kan vara till hjälp för de människor i samhället som Kyrkan är inkopplad på. Har uttryckt en önskan om att få hjälpa till med de flyktingar som kommer till kommunen men även i mötet med barn och ungdomar i skolorna. Vi får väl se vad universum har för plan för mig och vad jag behövs någonstans. Jag är mest stolt över mig själv att jag tagit modet och ge mig ut i samhället igen. Dessutom inom kyrkans värld som jag varit så anti emot men jag ska ge det en chans och själv se det arbete som de gör och vilken inställning som de har till de som inte delar deras syn på vad Gud är för något.

Jag känner att jag förändras nu som bara den och börjar hitta nya vägar att gå ut i livet igen.
Tack alla fantastiska hjälpare jag har i universum och runt omkring mig i moder jords natur. Jag är så tacksam för det stöd och hjälp ni ger mig.

Ljus och kärlek!   /Ulrica

A Story For Earth

Tidigare på min andra blogg har jag skrivit ett inlägg om boken Chinese  Medicine for Maximum Immunity av författarna Jason Elias och Katherine Ketcham. Håller på att läsa den för fullt och hittade en sådan fantastisk historia i boken som jag vill dela med mig till er.

A story to remind us that we do not have to leave home to find fulfillment, for "heaven" is contained within.

God created the world and was happy. On the seventh day, he decided it was time to rest, but Adam called out: "God, I've got a problem!" and then Eve called with problems of her own ("God, Adam is trying to feed me this apple, what should I do?") and then that quarrelsome pair had hundreds of children who had hundreds of children and God was thoroughly exhausted with all their problems and demands for his time. Calling a meeting of his ministers, he announced, "I'm afraid I've created a monster and I must find a place to hide."
" How about the top of the Himalayas?" suggested one of his ministers.
"No", God replied, "I'm afraid you don't understand what I've created.... in just a few moments measured by my time they will be there."
"What about the moon?" suggeste another.
"No," God replied wearily, "in just a few minutes more they will be there, too".
Suddenly a smile spread over God's face. "I know where they will never look! I'll hide inside human beings themselves."
And to this day, that is where God is hiding.

Ljus och kärlek!   /Ulrica

HSP-artikel Expressens hälsobilaga "Nya GI & Hälsa" nr 10 2012

Så då har mina "15 minutes of fame" inletts genom artikeln i Expressens hälsobilaga idag och "kändisskapet" avslutas med en artikel i Aftonbladets bilaga C/O Hannah&Amanda någon gång under oktober/november månad (första numret blev senarelagd så datum är ej fastställd ännu), som då handlar om HSP och kärlekslivet.

Vilken resa jag gjort detta år! Vem hade kunnat tro att lilla jag skulle få vara med om allt detta. Det har hjälpt mig att växa som människa och inse att alla inklusive jag kan få vara med och hjälpa till i ett större perspektiv. Man behöver inte vara född "kändis" för att få plats. Man kan också ha ett viktigt budskap att förmedla ur sitt hjärta och då kommer möjligheten att dela med sig av det. Jag är så så så otroligt tacksam för mitt liv och allt jag får vara med och uppleva i både glädje och sorg. För allt hjälper mig att växa och fyllas med kärlek och en tilltro till mig själv och livet. Så har du en dröm eller något som du brinner för, tveka aldrig att våga ta plats och uttrycka det som vill komma ut ur dig och förmedlas till din omvärld. Alla människor är viktiga och alla har något att bidra med. Det gäller bara att våga ta steget och göra det som hjärtat vill att man ska göra, oavsett vad det är. Det viktigaste är att man gör det av kärlek till sig själv och till sin omvärld.

Att få göra denna intervju var så roligt och intressant och verkligen ett bollande fram och tillbaka, tills både reportern Frida Anter och jag var nöjda. Några veckor efter att vi var klara mailade jag henne och bad att få texten som den skulle se ut i tidningen. Dock glömde jag bort att läsa den direkt och gjorde det inte förrän i augusti, varvid jag insåg att de fortsätter att göra förändringar efter det som jag trodde var något vi var överens om. Detta har medfört att jag inte riktigt känner igen mig i det som jag sagt. Då det gått så lång tid sedan vi var klara med intervjun orkade jag inte börja lyfta mina synpunkter igen. Jag känner att jag i det stora hela är nöjd med det som framkom i artikeln och själva grundkärnan av vad jag ville förmedla tagits upp. Sedan skulle jag personligen velat sagt det annorlunda och lyfta så mycket mera men jag förstår att det måste begränsas.

Med hjälp av denna artikel fick jag också möjlighet att få otroligt vackra bilder av mig och min son som jag är så glad och tacksam över och som vi kan ta med oss in i framtiden och minnas tillbaka genom. Ett stort tack till fotograf Johan Gunséus, Umeå, www.gunseus.com som förevigade oss.

Detta enormt vackra foto fylld av så mycket harmoni, kärlek och närhet får avsluta detta blogginlägg. 

Ljus och kärlek!   /Ulrica

Vedic Art

Åhhh vilken helg! Helt fantastisk och så obeskrivbar, något man måste uppleva. Så länge jag velat gå och lära mig måla och så fick jag så mycket mer. Åter igen så har jag fått sett mig själv, vem jag är och var jag sitter fast, vad som begränsar mig och hindrar mig att följa hjärtat och livsflödet. Isa gav mig den gåvan när hon försvann och denna helg så blev det ännu tydligare, så nu ser jag verkligen var jag sitter fast och vilka förändringar jag måste göra. Dessutom har jag fått redskap att träna upp min kreativa förmåga och kunna tillämpa detta på alla delar av mitt liv, att kunna följa livsflödet. Tänk vad som öppnas upp nu. Jag känner mig som ett pirrigt barn dagen innan julafton. Jag känner att jag de senaste veckorna funnit svaren på mina böner. Nu förstår jag varför mitt liv ser ut som det gör, varför allt är en kamp och varför jag aldrig når mina drömmar och visioner. Nu vet jag hur jag skall jobba med mig själv för att ta bort denna spärr, öppna upp och ta emot kärleken och livet. Inte konstigt man känner sig pirrig, för detta är stort, stort. Tro mig, jag är sökaren och jag har sökt. Det senaste året har jag släppt och släppt och åter släppt och då kommer hjälpen, då får man svaren. Jag har gått igenom själens dunkla natt nu men jag kan se gryningen. Ljuset är på väg igen och jag är så glad, jag är så lycklig för nu förenas hela jag med mitt hjärtas visdom. Nu integreras jag och jag börjar bli hel som människa. VILKEN VÄLSIGNELSE!!! It’s a Hallelujah-moment och den sången har jag gått och nynnat hela dagen.

Ja, min själ är lycklig, hjärtat har frid och människan i mig börjar känna sig hel och tillfredsställd. Äntligen har jag hittat hem i mig själv. Äntligen har jag fått hjälpen jag behövde. Vilka veckor detta har varit, så mycket sorg och så mycket utveckling. Vilka vägar jag vandrat i mitt liv, vilka redskap jag fått under vägen, vilka underbara människor jag mött som delat med sig av sin kunskap och hjälpt mig att växa, förändras och läka. Tacksamheten är stor.

Idag skänker jag en extra famn med kärlek och tacksamhet till mina underbara lärare som förmedlade denna kunskap till mig denna helg. Kunskap kan förmedlas på så olika sätt men ni gjorde det med en sådan harmoni, balans och kärlek, så visdomen blev så stark och påtaglig men kom ändå till en på ett mjukt och kärleksfullt sätt. Tack Sandra och Linda på CREANOVA.

Vill ni på allvar ha personlig utveckling prova Vedic Art. Vedic Art är inte bara målning. Vedic Art går att införliva på samtliga delar av ditt liv och hjälper dig att se dig själv och hur du ska komma vidare i din personliga utveckling mot ett mera kärleksfullt och harmoniskt liv. Vedic Art hjälper dig att komma i kontakt med kreativiteten i dig själv och integrera det på alla plan av ditt liv. När man låter kreativiteten flöda ur hjärtat och använder det praktiskt till att förverkliga sina drömmar och visioner, det är då magi sker. Man är sann mot sig själv, sann mot hjärtat och det skänker en sådan enorm tillfredsställelse i hela ens existens.

För er som har möjlighet att åka till Örnsköldsvik rekommenderar jag varmt CREANOVA, här kommer en länk till deras hemsida www.creanova.nu och facebooksida https://www.facebook.com/pages/CreaNova/400551043331754. För er som bor för långt bort, lägger jag här ut en länk till hemsida med information om lärare och kurser. http://www.vedicart.se/ TA CHANSEN!!! Du kommer inte att ångra dig!

Vill ni veta mer om Vedic Arts grundare och uppkomsten av denna konstform gå in på denna länk http://vedicart.com/om-vedic-art/#curtkallman

Ljus och kärlek!  /Ulrica

Tid i förändring

Det är mycket helande som sker nu med oss människor och med helandet så tvingas vi också möta mycket av våra rädslor och gå igenom många svåra känslomässiga händelser. Enligt den kinesiska läran så är det här året, ett år av fysiska yttre förändringar. Detta har jag verkligen blivit varse om dels hur jag själv förändras fysiskt men även de yttre förändringar som pågår i mitt liv. Många själar som lämnar jorden nu, djur som människor, som en del av att vi som blir kvar ska kunna gå in i det nya. Jobbigt är det när de som man älskar måste gå vidare, speciellt när det blir för tidigt när man ser till åren. Många gånger förstår man inte meningen med de förändringar som sker och man kan uppleva känslor av ilska och bitterhet. Det är ok att känna alla känslor som kommer. Jag tror att jag gick igenom hela känsloregistret efter jag tog bort Isa, till och med lättnad, då mina skuldkänslor över att inte ha räckt till hela tiden gjorde sig påmind. Så alla känslor kan komma och man skall tillåta dem. Känna dem och släppa. Gråta och sörja.

I tider som denna är det viktigt att också påminna sig om att det just finns en mening med allt som sker än fast vi just i stunden inte kan se det. Att mitt i sorgen tillåta sig känna glädjen och tacksamheten över det som varit men också inse att nu släpper jag taget för nu ska något nytt in i mitt liv. Kärleken vill att vi ska växa av kärlek och ur kärlek och det är just de svåra stunderna som får  oss att göra det. För det är de svåra stunderna som gör oss medvetna om oss själva, livet, tacksamhet, kärlek, glädje och allt annat som vi tar för givet när livet går sin gilla gång.

Vår sista vecka tillsammans innan Isa blev sjuk, så hade det börjat dyka upp tankar på en ny hund i mitt liv. Jag har alltid sagt att min nästa hund ska bli en labrador och dessutom har jag känt att det kommer att bli en hane. Dessutom har jag nu börjat finna föreningar och intressen som jag skulle vilja aktivera mig i tillsammans med en hund, så visionerna på framtiden och vad jag skulle vilja göra började dyka upp den veckan. Samtidigt så sa jag till Isa -men du ska vara kvar i mitt liv ändå, glöm inte det! Nu är det ju inte jag som bestämmer, så det blev inte så.
Igår var vi ner till havet. Jag går motvilligt ner dit numera då det var min och Isas plats och den är så mycket förknippad med henne. Igår gick vi ändå dit och då upptäcker jag att min grannes båt draggat och ligger och slår mot bryggan. Det har blåst 20 m/s de senaste dagarna så det kunde ha slutat illa för den båten. Vi promenerade hemåt och jag gick in och berättade för grannen att han måste gå ner och ta reda på båten innan den går sönder. Berättar samtidigt att vi varit tvungen att ta bort Isa för 2½ vecka sedan. Samtalen löper och helt plötsligt säger Lars, - jag blev erbjuden att ta en 4-årig labrador hane för omplacering pga allergi i hemmet. Lars och Barbro har precis tagit bort sin spets. Kanske det är något för dig, säger Lars.
Plötsligt faller allt på plats, varför alla dessa visioner och drömmar dykt upp den där sista veckan, varför det blev ett så snabbt slut med Isa. Det nya är på väg nu och innerst inne i mig så visste jag allt det här. Mitt hjärta har sedan månader tillbaka skickat mig viskningar och bilder på vad som komma skulle och i mitt hjärta så visste jag att Isa inte kunde följa med mig in i det nya. Hon kom till mig för att förbereda mig för det nya och nu är det nya på väg och då är det dax att säga farväl och välkomna framtiden.

Sorgen är lika stor ändå än fast hjärtat vet och sorgen är för de flesta människor ännu större när det gäller att förlora en mänsklig själ. Jag har alltid varit annorlunda där för jag har klarat av att förlora människor i mitt liv bättre än mina djur. För mig är det själar jag har i mitt liv, människor eller djur, vissa står en närmare oavsett den form man intagit, så sorgen varierar beroende av själen som försvinner. Mina djur har varit de som kommit med den stora villkorslösa kärleken som givit mig styrkan och kraften. Tyvärr har jag inte haft så många sådana mänskliga själar i mitt liv med denna kärlek och djuren har därmed fått en större plats i mitt hjärta.

Enligt kineserna kommer nästa år att fortsätta med förändringstemat men handla mer om de inre förändringarna.  Med tanke på hur detta år varit har jag och min syster sagt att vi ska gå i idé nästa år för att orka med :)) Vi får de prövningar vi orkar med och ska gå igenom, allt för att vi ska växa som kärleksfulla och ödmjuka själar men det gäller att vi ser det och förstår att vi i allt det svåra vi går igenom måste se kärleken och glädjen i det som varit, släppa taget, helas och gå vidare in i framtiden med ett mycket större kärleksfullare, ödmjukare, tacksammare hjärta. För ju mer vi öppnar upp och fyller oss med kärlek, desto mer kärlek och lycka kommer in i vårt liv. Prövningarnas tid är här nu och nu gäller det att verkligen känna tillit och tilltro till det högre och glöm inte, BE OM HJÄLP, när du inte orkar mer, när det blir för mycket, be om hjälp och hjälpen skall komma. De vill att vi ska uppmärksamma att de finns för oss och att vi inte är varelser som lever utan förankring enbart detta liv på denna jord. Vi är inte ensamma, vi är här för att lära och växa och inse att det finns något större som kommer med kärlek och hjälper oss om vi ber om det och vänder oss till dess källa igen.

Lite helande musik att glädjas och sörja till och komma ihåg att vi inte är ensamma och övergivna när någon lämnat oss. Våra älskade finns kvar men i en annan form och fortsätter att fylla oss med Guds kärlek. http://www.youtube.com/watch?v=CmtsJCXspjc

Ljus och kärlek! /Ulrica

Att möta sig själv genom smärta

Jag har aldrig tidigare i mitt liv haft så mycket trollsländor runt omkring mig som jag hade under augusti månad. Vart jag än gick var de där i min närhet, i skogen, vid havet och hemma runt huset. De till och med satt på fönsterblecket med huvudet vänt in mot köket, som de sökte min uppmärksamhet när jag inte var ute.  Trollsländans medicin handlar om Illusion och kunna bryta den illusion som man lever i, det man inte vågar se hos sig själv, den förnekelse man lever i.

Plötsligt klipptes repet av ovanför mitt huvud och jag föll handlöst mot djupt, djupt vatten. När jag träffade ytan kom smärtan. Kraftfullt väcktes jag samtidigt som jag sjönk mot botten i det mörka djupet. Kallt och mörkt och livet sakta lämnade mig. Paralyserad av chocken, vilsen i mörkret lämnade livskraften min kropp och jag fylldes med en stor hopplöshet och meningslöshet. Hur gör jag nu? Vad gör jag nu? Vem är jag? Hur tar jag mig ur detta? Vill jag det? Kan jag det? Plötsligt förses jag med flythjälp och sakta men säkert stiger jag tillbaka till ytan. Åter tar jag ett stort andetag av livsenergi och inser att jag kommer att överleva. Det kommer att ta tid innan jag igen lyfter ovanför ytan, tills att jag kan känna friheten och lättheten i att leva. Tills dess ligger jag här, guppandes vid ytan och inväntar kraften som skall få mig att lyfta. Förhoppningsvis denna gång, hittar jag det inom mig själv, så att jag kan bära mina egna vingar.

Döden är aldrig rolig när den kommer men de flesta gångerna kan jag möta den direkt med förståelse och tacksamhet för det som varit. Denna gång kom den med en läxa av andligt och personligt växande och blev väldigt smärtsam på så många plan. Sorgens alla faser har jag gått igenom på några dagar; total chock, floder av tårar, apati, panikångest, skuldkänslor ”varför gjorde jag inte det och varför gjorde jag så”, apati, gråt, ilska, självanklagelse och vilsenhet. För mig är det så viktigt att förstå, viktigt att se meningen med det som sker för att kunna förändra och förbättra. Innan jag ser meningen kan jag drivas till vansinne och jag rannsakar mig själv från topp till tå, inifrån och ut, utifrån och in.

Denna gång tvingade kärleken mig att se mig själv, mitt verkliga sanna jag för den jag verkligen är. Tvingade mig att se alla de projiceringar som jag gömmer mig i. Kärleken tvingade mig att se och erkänna att så här har jag varit, denna är jag och så här lever jag mitt liv. Kärleken visade mig hur jag förnekade mitt sanna jag, försakar mig själv. När man gör det lever man med en konstant konflikt inombords som skickar ut och drar till sig spänningar och konflikter från den yttre världen. Varför lever jag då med denna konflikt, jag med mitt stora hjärta som inte vill något annat än att hela världen ska må bra och flöda av kärlek.  Därför jag missat det viktigaste; Kärleken till mig själv! Det hela landade efter att jag bett änglarna hjälpa mig att se och förstå. Budskapet kom dagen efter med orden; Those who love them self can give love!

Jag har hela livet haft sådan kärlek I mitt hjärta men ändå har något hindrat mig att flöda denna kärlek och frikostigt dela med mig av den till de jag älskar och övriga jag möter i min omvärld. Nu förstår jag varifrån drivkraften kommer och vad som fattas mig; styrkan att följa mitt hjärta samt att kunna ta emot den kärlek och stöd som kommer till mig från min omvärld. Jag har också fått se mönstren som skapat detta och vilka karmiska mönster jag bär på. Konflikten av att inte vara sann mot mig själv gjorde mig frustrerad, skapade negativa spänningar som i sin tur skapade ett motstånd och en frånstötande energi. Jag kunde inte ta emot kärlek för jag kände mig inte värd att ta emot den. Att leva på detta sätt dränerar en totalt på all livskraft och livsenergi.

Att älska sig själv handlar om att kunna göra det trots det förflutna och alla fel och brister man har. För jag är människa och är här för att lära, så jag är inte perfekt än fast jag vill vara det. Att älska sig själv handlar om att ge sig själv den tid man behöver ensam eller med de som man vill vara med. Att älska sig själv handlar om att göra det aktiviteter och ha de sysselsättningar som man vill ha och som hjärtat längtar efter. Att älska sig själv handlar om att vara sann mot sig själv och sitt hjärta. Att älska sig själv handlar om att kunna se både sina bra sidor och mindre bra sidor samt ge de bra sidorna näring och uppmuntran så de frodas men även fylla de mindre bra sidorna med kärlek och skapa de förändringar i sig själv som man vill se. Att älska sig själv kräver personligt mod och styrka. Jag hade inte det men Gud skickade mig kärleken manifesterad i fysisk form, som bar mig tills jag var redo att se mig själv som den människa jag är, utifrån mina karmiska bördor och sociala och genetiska arv.

Jag har en tavla på väggen som är målad av underbara konstnären och healern Maria Lilja, Fredrika. Har fem alster av henne och min allra första tavla fick jag möta igen nu och arbeta igenom än en gång. Det är det som är så underbart med hennes helande konstverk, de återkommer med jämna mellanrum och hjälper en att ta ett ytterligare steg i det personliga och andliga växandet.

”Genom smärta blev ditt ansikte tydlig för mig”

Genom smärtan fick jag en bild av vad den felande länken bestod av.

Genom smärtan såg jag mig själv.

Genom smärtan såg jag vägen till kärleken och livskraften.

Genom smärtan kan jag nu fortsätta släppa och helas.

För att komma i kontakt med denna smärta var jag tvungen att förlora min allra bästa vän, min stora kärlek, hon som burit mig under de senaste sju åren genom glädje och sorg. I skogen och vid havet fann vi vår frid. Där fick även mina inre konflikter ge vika och avlägsna sig. Våra äventyr i jakten på skogens guld, våra dagliga promenader, våra tysta stunder vid trädet vid havet där vi satt och såg örnarna segla fram, våra underbara vistelser och möten med familjen, ditt fantastiska tålamod och kärlek till oss alla men framför allt lillkillen som fick din vänskap och trygga närvaro, dina kloka ögon som var fylld med sån visdom och kraft. Du var med mig i princip nästan hela tiden under dessa sju år vi fick tillsammans, vid min sida dag som natt. Du var min tvillingsjäl, du var min själsfrände. Du var mitt allt, precis som alla gånger vi mötts förut. Du tog en stor bit av mitt hjärta med dig och den smärtan kommer att leva med mig resten av livet som en ständig påminnelse om att älska mig själv, leva i nuet och dela kärleken villkorslöst och lättsamt, precis som du gjorde.  Jag älskar dig i all evighet och hoppas och tror att våra vägar en dag möts igen.

När jag bad dig Gud om hjälp att helas och släppa allt som hindrade ljuset och kärleken i mitt liv kunde jag aldrig tro att det skulle ske på detta sätt. Men dina vägar är outgrundliga och jag kan bara känna tillit och tilltro till att du vet min styrka och hjälper mig att klara av det som jag skall möta och gå igenom.

”Imse vimse spindel klättrar upp för trå’n.

Ner faller regnet spolar Imse bort.

Upp stiger solen torkar bort allt regn.

Imse vimse spindel klättrar upp igen.”

Ljus och kärlek!  /Ulrica

Dödssynderna

Jag har de senaste månaderna börjat fundera mer och mer kring dödssynderna. För mig har det alltid varit ett religiöst dravel som använts som hot för att få människor att foga sig. Nu har jag börjat se på detta annorlunda och utifrån människors behov och begär.

Vi människor har behov, både känslomässiga och fysiska, för att överleva. Sedan har vårt sinne skapat begär som vi egentligen inte behöver för att just överleva. Begären tror jag kommer ur att vi människor avskiljt oss från kärleken i oss, vår sanning om oss själva och om livet. För att döva känslan av vilsenhet att vi är avskiljda från något större som vi saknar och längtar efter så skapade vi begär som tröstar oss för stunden.

Själv har jag i detta liv kämpat med maten med den dövade jag min vilsenhet och sorgen att inte levt det liv som mitt hjärta velat att jag skulle göra. Två av dödssynderna höll mig fången i maten, njutningen/lustan samt frosseriet. Kampen har varit stor att frigöra mig från detta men jag har inte klarat det själv utan jag har fått en enorm hjälp från universum. Nu när jag frigjort mig kan jag äntligen känna vilka mina behov är och äta det jag behöver för att överleva. Men kampen är långt ifrån över, för överallt i min omvärld lurar dessa två dödssynder och jag vet att bara ett felsteg kan få mig att fastna igen, så det gäller att vara på sin vakt och hela tiden vara sann mot mig själv och mitt hjärta, inga kompromisser överhuvudtaget.

Ju mer man renar sig och sinnet blir klarare, så blir bilden av sitt eget liv och omvärlden ett ordentligt uppvaknande. Vad många det är som sitter fast i dessa dödssynder, fastbojade i sina sinnen och med hjärtan som sörjer över att förlorat kontakten med den själ som befinner sig i kroppen. Ju mer fri och friskare man blir desto tydligare blir denna bild, en riktig mardröm ser man runt omkring sig. Så många vackra själar runt omkring vår jord som är helt vilsna och fångade i sina begär.

Just nu går mina böner till att den gudomliga kärleken skall visa mig vägen hur jag kan använda mig själv, min kunskap och klarhet, den kärlek som nu så kraftfullt växer inom mig, till att hjälpa mina medmänniskor att frigöra sig från fångenskapen. Att ta sig ur dessa behov och synder är inget man klarar själv utan man behöver all hjälp man kan få från oss som frigjort oss men framför allt från alla osynliga kärleksfulla hjälpare vi har runt omkring oss ovan och på jorden. Bönen är kraftfull och bönen gör verkan. Tro mig! Sanningen skall göra oss fria och sanningen är kärleken i våra hjärtan som är direkt i kontakt med den stora universella kärleken som vill att vi ska leva i kärlek, glädje, harmoni, balans, överflöd och framgång på samtliga plan av våra liv.

Ljus och kärlek!  /Ulrica

Att finna sin inre källa av kärlek och kraft

Det är helt fantastiskt hur bönens kraft fungerar och hjälpen kommer till en och på alla möjliga vis. Det har jag verkligen blivit varse om den senaste tiden på alla plan av mitt liv. Idag var jag ute och plockade hjortron och under tiden så hade jag en konversation med mina vänner ute i naturen. Jag har fått till mig från så många håll nu att jag måste hitta min egen källa som fyller mig av kraft och styrka. Som medberoende är detta något helt nytt och jag har inte en aning om vad detta skulle tänkas vara som jag kan ägna mig åt. Jag har funderat mycket kring de råd jag fått hur jag ska komma underfund med detta. Så idag tog jag chansen att be om lite extra hjälp. Nu när jag satte mig framför facebook dök denna bild nedan upp. Notera rubriken, kan man få ett tydligare tecken? Till saken hör att jag fick frågan av min syster igår, - Ulrica, vad tycker du om att göra där tiden bara försvinner? Jag räknade upp några saker, fiska, gå i naturen, odla och skriva. Mina mästarkort har det senaste året otröttligen gett mig den Egyptiska Guden Thoth med ordet Write. Tror att mina hjälpare tycker att jag väldigt trög ibland :)

Jag älskar att skriva och tiden verkligen bara försvinner. För allt jag skriver kommer från hjärtat och jag får verkligen kraft och energi när jag gör detta. Så nu är det väl bara att börja lyssna på vad mina hjälpare försöker visa mig (ofta får jag kortet LISTEN :) tro vad det kan bero på). Bloggandet har varit ett sätt att göra detta men många gånger så blir fokuset på att man vill förmedla något till andra och då hamnar jag igen att göra något för andra och inte för mig själv.
Så nu måste jag nog börja avsätta tid då jag bara sätter mig ner och skriver det som kommer ur hjärtat för min egen skull.

Jag säger som jag sagt så många gånger. Be om hjälp till våra osynliga hjälpare och hjälpen ska komma. Jag upplever detta om och om igen. Jag är så oerhört tacksam över att jag återupptäckt denna fantastiska hjälp som vi människor har, om vi törs öppna våra hjärtan, tro, känna tillit och ta emot.

Ljus och kärlek!  /Ulrica

Medberoende

Jag har vikt hela mitt liv till att ta hand om andra människor och göra deras liv lättare, löst deras problem samt hjälpt dem att hitta nya vägar. Många gånger har jag själv sedan stått kvar och funderat hur det kommer sig att jag själv aldrig tar mig någon vart, utan att mitt liv bara står och stampar på samma ställe. Jag har i mitt personliga liv dragit till mig män som behövt struktur, som behövt en mamma.

Nu har jag äntligen landat i detta med hela mitt hjärta och verkligen insett vilka destruktiva mönster jag har som drar till mig så många svårigheter i mitt liv. Som medberoende tror man sig ha kontroll på allt, sig själv och sin omvärld. Så när jag läste om medberoende för ett par år sedan så kände jag igen mig i mycket men jag tyckte att jag hade kontroll på mig själv och visste vad jag gjorde. Jag fått lära mig den svåra vägen, för om man inte tar till sig eller uppmärksammar vilka mönster man bär på och skapar de förändringar som behövs kommer universum att göra livet tuffare och tuffare. För än om man inte är redo för att ta itu med den problematik man lever med så kommer det ändå att fortsätta ställa till problem och accelerera i sina ”biverkningar”.

När man är medberoende så ger man och ger och ger och ger….. med innebörden att energiflödet utåt till andra är stort medan energiflödet in till sig själv är i stort sett obefintligt. Då man hela tiden har sån fokus på att göra livet bättre för andra och tror sig få en tillfredsställelse i det så har man också stora svårigheter att ta emot något av någon annan. För mig ledde detta till, som jag skrivit tidigare, ”god natt” för lite över ett år sedan. Då hade jag gett ”ihjäl” mig både i jobbet och privat, då fanns det ingen energi alls kvar längre. Min fysiska kropp hade börjat signalera kraftigare genom att uppvisa tecken på ökad ohälsa och förra året så tog det även slut känslomässigt och mentalt. En medberoendeproblematik blir inte bättre av att man är högkänslig som jag är, tvärtom.

Nu har jag haft ett år av starkt helande att bli medveten om alla de mönster som gjort att jag hamnat där jag gjort. Jag kommit till uppbyggnadsfasen av mitt liv, att hitta mig själv, vem jag är och vad jag älskar. Jag har från flera håll fått till mig orden  – vad älskar du att göra? Till en början var dessa ord för mig svåra att förstå och jag hela tiden bara återkom till, att hjälpa andra. Mönstren är så starkt inrotade att det är skrämmande, för jag har inte en susning vem jag är och vad jag älskar. Doreen Virtue skrev på Facebook i dag  ”Do what you love and the money will follow”.  Jag vet inte vad jag älskar att göra, förutom att vara ute  i naturen och om jag inte vet detta, hur ska jag kunna hitta min passion som kan ge mig den ekonomi som möjliggör för mig att verkligen ta itu med allt i mitt liv, få tillbaka min frihet igen? Så för att få ordning på mitt liv måste jag nu ta reda på vad som ger mig kärlek, vad som fyller mig med energi. Men jag har inte blekaste aning för jag är så van att fylla och se andras behov och inte mina egna.

Till er som känner igen er i detta och förstår att ni har ett medberoendeproblem eller känner någon som lever med detta, så rekommenderar jag att ni läser boken 

Bli fri från ditt medberoende - 

sluta kontrollera andra, börja bry om dig själv

av Melody Beattie, kostar 170 kr på Adlibris http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172975342  






Jag läste min senast för 2 veckor sedan och då landade jag äntligen i hjärtat vilken problem detta skapade i mitt liv och vilka förändringar jag måste göra. Sedan sålde jag iväg boken som ett tecken på att nu är detta klart och jag släpper det för att leva balanserat och kärleksfullt med tyngdpunkten på mig i själv resten av mitt liv.

Glöm inte att be dina fantastiska hjälpare ovan och på jorden om hjälp för att kunna ta dig ur detta. Som medberoende tror man sig fixa allt själv men det gör man inte och det första steget till tillfrisknande är att öppna upp och lära sig ta emot hjälp från sin omvärld.

Ljus och kärlek!   /Ulrica