Barns identitetsutveckling

Var på en födelsedagsuppvaktning för en vecka sedan, där det diskuterades kring hur barn och ungdomar idag skall ha mössor och kepsar på sig inomhus i skolorna och huruvida det är ok eller inte.
Jag är nog tillhör nog den gamla stammen, då jag tycker det ser för jävligt ut och att det uttrycker en väldigt respektlösthet och nonchalans oavsett om det är vuxna eller barn som har detta. Meningarna var väldigt delade men det var en intressant diskussion kring barn och deras identitetsutveckling. Efter att jag kom hem så började jag fundera bl a kring en sak som jag själv lyft, ska barn/ungdomar själv få bestämma hur de ska se ut bara för att de försöker hitta sin identitet. Vart drar man gränsen i vad de ska få testa och var drar man gränsen åldersmässigt. Är det ok för en fjortonåring att få bete nästan hur som helst och klä sig som man vill, för man söker sig själv, är det då lika ok för en tioåring att göra det?

När jag suttit och funderat någon dag över varför jag reagerat väldigt kraftigt inombords, kom jag fram till att det nog är för att jag ser barnet förvirring och avsaknad av förebilder som tar sig uttryck i detta sökande. Ska sökandet handla om materiella ting som kläder, mobiltelefoner och andra saker. Ska inte ett barns identitetutveckling utgå från en stark självkänsla och självförtroende som byggts upp av kärlek, glädje och trygghet. För mig skulle det nog kännas bättre om jag såg barn söka sin identitet genom kreativa aktiviteter. Vill man se ut på ett visst sätt i klädväg, se till så de syr sina egna kläder då eller virkar sin balla mössa. Barn skall väl inte utveckla sin identitet genom att vi köper dem saker. För mig blir allt detta ett barns desperata försök att finna sig själv men som egentligen inte har någon större funktion eller utvecklingsmässig grund. Om ett barn tillåts gå med mössan inomhus på vilket sätt har detta barn lyckats finna sin egen identitet? Att han eller hon är en som kan ha mössa inomhus??? För mig är det ett barn som vill ha uppmärksamhet och bli sedd genom att göra saker tvärtemot vad andra gör. Så har detta egentligen något med identitesutveckling att göra? Möjligtvis mod att våga göra annorlunda saker men det måste väl finnas en uppsjö av andra möjligheter att bygga upp sitt mod och vara annorlunda på. Största delen handlar väl om ett barn som gör något bara för grupptrycket och passa in. Hittar man sin egen identitet på ett sånt sätt?

Jag känner att detta är något jag måste fortsätta att fundera över och reda ut inom mig vad detta handlar om. Är det ok att barn ska utveckla sin identitet genom utseendefixering. Det har varit så till en viss del genom alla generationer men för den delen vet jag inte om det är den rätta vägen att tillåta barn att se ut som de vill och uppträda därefter. Ju öppnare och friare värld vi får desto svårare blir det för barnen att hitta sin egen roll i det hela. Frågan är hur kan vi som vuxna stödja dem och vägleda dem i sitt identitetskapande. För mig är det inte att skolorna tillåter dem att sitta med utekläder inne. Får de verkligen göra det hemma också?  Det blir ju inte lättare för barnen när vi vuxna ser så olika på vad som är ok och vad som inte är det.

En annan viktig aspekt att fundera över är vi vuxna och vårt sätt att fungera när det gäller detta. Stödjer vi våra barn och ger dem tid, engagemang och uppmärksamhet i deras sökande i vem de är eller är vi för upptagna med arbete, hemsysslor och egen tid? Köper vi bort vårat dåliga samvete som ligger och gnager inombords. Finns det saker som vi mycket heller velat göra tillsammans med våra barn men som våra materialistiska behov och trygghet förhindrar som gör att vi istället jobbar ihjäl oss för att kunna köpa allt som vi tror att vi behöver. Vore det inte bättre att kunna jobba mindre och spendera mer tid mer våra barn och ge dem den hjälp som de behöver, än att tjäna en massa pengar och köpa dem de saker som de så gärna vill ha och tjatar om för alla andra har det och som vårt dåliga samvete vill ge dem.


Jag personligen hoppas att jag kan ge min egen son ett sånt bra självförtroende och självkänsla, byggt av kärlek och stöd i den han är som person att han inte behöver försöka väcka uppmärksamhet genom att sitta med utekläder inne. Utan att han ser att materiella ting har en funktion och använda dem till det som de är till för. Därmed kunna fokusera på att finna sin identitet genom att söka kreativa roliga aktiviteter samt lyssna till sitt hjärta vad hans passion är och däri finna sin egen identitet. När han funnit det och vet hur han ska använda sig av dem, gå ut dela med sig av dessa gåvor och talanger han har till sin omvärld. Det är identitetsutveckling för mig.


Inga lätta saker detta men det tål att fundera över. Vilken förälder skulle du egentligen innerst inne vilja vara? Hur skulle du förändra ditt och dina barns liv om du hade alla pengar i världen? Kan du göra förändringar ändå, som skulle ge dig mer frid inombords?

Ljus och kärlek!  /Ulrica