Ligger i sängen och tar in morgonen och ljuset i mitt liv. Hör att kråkorna för ett himla liv på baksidan och de ger sig inte. Katterna är inne så jag måste kliva upp för att se vad de håller på med. På en tallgren alldeles intill huset sitter den största uggla jag någonsin sett eller rättare sagt den första uggla jag någonsin sett. Först tänker jag att det måste vara en berguv men den sitter vänd med huvudet från huset, så jag kan bara se dess rygg. Vill helst inte gå ut och störa den men nyfikenheten tar över och jag trampar ut invirad i en filt och Anders 45:or till skoterstövlar och "smyger" mig så nära trädet som det går. Då vänder detta respektingivande djur på huvudet och tittar på mig noga från topp till tå. Jag ser att det inte är någon berguv för huvudet är klotrunt och saknar tofsar. Tyckte att kroppen var enorm och med fjädar och allt så uppskattar jag den till säkert 40-50 cm. När jag sedan får se huvudet så ser ju kroppen liten ut. Trampar runt på grenen så den svajar och det var inte någon liten gren, utan säkerhet 1,5 dm i diametern. Sedan flyger den väg mellan träden, så graciös och lätt trots sin enorma storlek.
Vilken ära! Man nästan står i givakt när den passerar. Jag är så oerhört tacksam över att få leva och bo som jag gör, tillsammans med alla dessa fantastiska medlevare som gör mitt liv så enormt rikt och vackert. Moder Jord har så mycket skönhet och visdom att förmedla till oss människor men vi måste vakna och börja lyssna och ta in allt som finns runt omkring oss i vår natur. Framförallt börja vara rädd om och respektera allt vi lever tillsammans med.
Ljus och kärlek! /Ulrica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar