Dödssynderna

Jag har de senaste månaderna börjat fundera mer och mer kring dödssynderna. För mig har det alltid varit ett religiöst dravel som använts som hot för att få människor att foga sig. Nu har jag börjat se på detta annorlunda och utifrån människors behov och begär.

Vi människor har behov, både känslomässiga och fysiska, för att överleva. Sedan har vårt sinne skapat begär som vi egentligen inte behöver för att just överleva. Begären tror jag kommer ur att vi människor avskiljt oss från kärleken i oss, vår sanning om oss själva och om livet. För att döva känslan av vilsenhet att vi är avskiljda från något större som vi saknar och längtar efter så skapade vi begär som tröstar oss för stunden.

Själv har jag i detta liv kämpat med maten med den dövade jag min vilsenhet och sorgen att inte levt det liv som mitt hjärta velat att jag skulle göra. Två av dödssynderna höll mig fången i maten, njutningen/lustan samt frosseriet. Kampen har varit stor att frigöra mig från detta men jag har inte klarat det själv utan jag har fått en enorm hjälp från universum. Nu när jag frigjort mig kan jag äntligen känna vilka mina behov är och äta det jag behöver för att överleva. Men kampen är långt ifrån över, för överallt i min omvärld lurar dessa två dödssynder och jag vet att bara ett felsteg kan få mig att fastna igen, så det gäller att vara på sin vakt och hela tiden vara sann mot mig själv och mitt hjärta, inga kompromisser överhuvudtaget.

Ju mer man renar sig och sinnet blir klarare, så blir bilden av sitt eget liv och omvärlden ett ordentligt uppvaknande. Vad många det är som sitter fast i dessa dödssynder, fastbojade i sina sinnen och med hjärtan som sörjer över att förlorat kontakten med den själ som befinner sig i kroppen. Ju mer fri och friskare man blir desto tydligare blir denna bild, en riktig mardröm ser man runt omkring sig. Så många vackra själar runt omkring vår jord som är helt vilsna och fångade i sina begär.

Just nu går mina böner till att den gudomliga kärleken skall visa mig vägen hur jag kan använda mig själv, min kunskap och klarhet, den kärlek som nu så kraftfullt växer inom mig, till att hjälpa mina medmänniskor att frigöra sig från fångenskapen. Att ta sig ur dessa behov och synder är inget man klarar själv utan man behöver all hjälp man kan få från oss som frigjort oss men framför allt från alla osynliga kärleksfulla hjälpare vi har runt omkring oss ovan och på jorden. Bönen är kraftfull och bönen gör verkan. Tro mig! Sanningen skall göra oss fria och sanningen är kärleken i våra hjärtan som är direkt i kontakt med den stora universella kärleken som vill att vi ska leva i kärlek, glädje, harmoni, balans, överflöd och framgång på samtliga plan av våra liv.

Ljus och kärlek!  /Ulrica